Italiano Farmacia on line: comprare cialis senza ricetta, acquistare viagra internet.

Fröding och norge

pat i e n t e r n a på dr Jens Torps Suttestad var överklass, av Lil-lehammers likställda omtalade som ”torpianerna”, medan ”Sus-tatullinga” (Suttestadstokarna) var det vanligaste i folkmun.
Sanatoriet hade ca 1890–94 sammanlagt 120 patienter. Antaletvarierade en hel del under åren; då Fröding kom 1890 var detbara fyra, men snart blev det fler. Dr Torp själv gör gällande attdet i genomsnitt fanns 10–15 patienter på Suttestad, alltså full-belagt.
I en översikt över patienternas nationalitet skriver Torp att 49 var norska, 12 svenska och 2 danska. Det var dubbelt såmånga män som kvinnor vid sanatoriet, de flesta var i 40–50-årsåldern, alltså äldre än Fröding som vistades där från sitt 30:etill sitt 36:e år.
Avgifterna vid sanatoriet var 125 norska kronor sommartid och 130 kronor under vinterhalvåret; det motsvarar idag ca 4500kr. per månad, men beloppet är naturligtvis svårt att fastställa. Be-talningen administrerades av fastighetsägaren, den unge jordbruka-ren Jens Homb. Den gällde kost och logi, vartill kom extra kost-nad – ovisst vilken – för bad, medikamenter och dr Torps läkar-arvode. Det måste hur som helst ha varit dyrt att vara inlagd.
Det vi vet om de enskilda patienterna och de beskrivningar som finns i lokala källor av deras roller i lokalsamhället måstetolkas som om de var en samling av relativt välbeställda. Detavslöjas i den beskrivning som Anders Sandvig ger av klienteleti den första av sina två memoarböcker: Efterhand som dr Torps privata sjukhus kom till blev det svårt t.o.m. för de bäst underrättade att hålla rätt på de nyamänniskor som undan för undan kom till staden. Det var intelängre gudbrandsdalingarna och stadens borgare som domine-rade. Nej tidvis surrade det av både svenska och danska, tilloch med tyska och engelska om öronen på en. Ingen av dessafrämlingar, som ofta var irriterande välklädda, såg egentligensjuk ut. Det var inte längre bara landshövding, rektor och apo-tekare som gick med cylinderhatt och spatserkäpp med silver-beslag. Nu kunde man en vanlig vardag riskera att möta främ-mande stiliga karlar med sidenhattar så blanka och fina att mankunde spegla sig i dem om det knep. Och de främmande da-merna var inte sämre i sina flotta dräkter med turnyrer ochpärlprydda jackor, hattar pyntade med stora strutsfjädrar somhängde långt neröver nacke och axlar och med en så fin doftöver sig att det nästan sved i näsan på en.
Bakom fasaderna var ändå den medicinska diagnostiken ta- lande. Patienterna kunde vara överbelastade efter extrem stressoch sociala påfrestningar i livet, någon hade beteenderubb-ningar som svårligen kunde hanteras i hemmet, många varneurotiska, flera var borderlinepatienter mellan neuros ochpsykos, en del var postpsykotiska rekonvalescenter, flera al-koholister och någon också syfilitiker, ofta i kombination medandra mentala lidanden. Detta var 25–30 år innan psykoanaly-sen kom in i norsk psykiatrisk praxis, hundra år före Prozac.
Gustaf Fröding poserar som Fra Diavolo (Broder Djävul),den napolitanske rövarhövdingen Michele Pezza (1760–1806).
Ateljéfoto från Lillehammer 1895.
Suttestad. I fronten sanatoriet, en mycket stor byggnad efter dåtidaförhållanden på orten. Den revs på 1970-talet och har inte ersatts,men Frödings utsikt från ”En ghasel” finns kvar. I byggnaden t.v.
bor idag Jens Homb med familj, barnbarn till Frödings värdmed samma för- och efternamn.
Men rutinerna på Suttestad var alltså klara: 0730: frukost – korv och mjölk; 1100: mjölk-kur; 1400: middag – två rättermed soppa/dessert; 1600: mjölk-kur; 1930: kvällsmat. Frödinggav mjölken skulden för sin tilltagande fetma. Annars var detsunda uppgifter som turer i terrängen omkring gården, ochkroppsarbete – på gården. En del gladde sig åt detta, Frödingknappast. Det förekom också vattenkurer, ”havsbad” med kal-la avrivningar på morgonen. Dr Torp förordade knapp medici-nering: sömnmedel, laxermedel, jodkalium mot syfilis. Sana-toriet hade fjorton rum i två våningar, alla med egen ingångfrån svalgång. I bottenvåningen fanns matsal och salong medkabinett – detta var samlingsrummet. Om sommaren använ- des verandorna i båda våningarna mycket av patienterna. Bad-inrättningen med karbad låg i källaren, duschen brukades barasommartid. Personalen bestod av en inspektris, en ”badassis-tent” och två ”piger”. I övrigt var det möjligt för enskilda pa-tienter att skaffa personliga assistenter utifrån. Ekonomichefvar ”proprietär” Homb, medan dr Torp var medicinskt ansva-rig.
Sanatoriets ledning satsade på en viss status, den vände sig till de betalningsstarka och konkurrerade på en större mark-nad. Suttestad var efter lokala förhållanden en stor gård; påsanatoriet fanns ”en vacker och välskött kägelbana”, men ocksåsnickar- och svarvverkstad. Man kunde, om så önskades, hyra”voiturer”. Det sociala innehållet i vistelsen var viktigt, bådesom terapi, som reklam till de sökta välbemedlade patient-grupperna och som en ”depsykiatrisering” av sanatoriet, i entid när psykiatrivistelse inte var något man talade högt om.
Torp skriver: För övrigt lever patienterna på sjukhemmet som i en storfamilj, där inspektrisen är ”mor i huset” och där man utommåltiderna samlas varje afton till sällskaplig underhållning.
Tidningar läses och schack och kort spelas, och någon gångemellanåt får man sig en liten dans för att lätta på barometer-trycket. I umgängeslivet kan patienterna också delta i staden,såväl hos undertecknade som ibland också hos andra famil-jer; dessutom finns det tillfälle för dem att delta i stadenssällskapsklubb som har arrangemang 3–4 gånger varje vinter.
Fröding tycks ha varit en regelbunden gäst, kanske en medel-punkt, i salongen.
På Suttestad fanns många kvinnor, som antingen hörde till gården eller som var anställda vid sanatoriet. Av gårdens kvin-nor var nog de flesta föga aktuella som objekt för Frödingsintresse, mycket av sociala skäl. Här fanns dock ”gamla” Hombsogifta döttrar – som diktaren fann väl livliga.
Så var det personalen. Inspektriserna var äldre, och de var för övrigt utvalda på sociala grunder. Ståndsmässigt var de frånhans sfär, även om landet och Lillehammer var annorlunda änKarlstad eller Uppsala. Deras uppgifter satte dem samtidigt ien kommandoposition, psykologiskt krävande för den känsli-ge poeten.
Dr Torps redogörelse för sina patienter 1890–94 visar att un- gefär en tredjedel av dem var kvinnor. I genomsnitt fanns somsagt 10–15 patienter på Suttestad, av dem 3–4 kvinnor. De fles-ta var äldre än diktaren, men det fanns undantag, några varockså i tjugoårsåldern. De allra flesta av dem bör ha varit gifta– sjukhusvistelsen var ju rätt kostsam. Frödings brevväxling medmedpatienterna tyder på att det var kvinnorna som tog initiati-vet. Brevsamlingarna visar vilken värme och tillgivenhet devisade honom. Vi lär känna svaga, svårt sjuka medpatienter,men också starka, självständiga. Förhållandet till Fernanda Nis-sen var intellektuellt givande och personligen varmt, men dethar aldrig anstrykning av attraktion, något erotiskt.
Frödings folkpsykologiska betraktelser avslöjar också att han charmades av den norska kvinnan. Hon beskrivs som kyskare,mer ursprunglig än den svenska. Fröding stimulerades av nors-kornas språk – att svenskarna har ett förälskat förhållande tilldet norska talspråket har ständigt överraskat norrmännen själ-va.
Av författarens resor med ångbåten Skidbladner kan vi ana Lilla Torg i Lillehammer på Frödings tid, målad av FrödingvännenFredrik Collett. Längst t. h. Victoria Hotell, där Fröding vid enstakatillfällen söp ner sig. Andra byggnaden fr.v. är Eriksen-salen, därFröding träffade Bjørnstjerne Bjørnson i september 1890. Om dettahandlar KT-reportaget ”Ett folkmöte i Norge”. att det är kvinnorna utifrån eller de resande kvinnorna somfrämst fångar hans blick. Han drömmer och diktar om Skid-bladner, än kan det vara känslan av att den anonyma brevvän-innan ”Astrid” från Göteborg är på väg, än är det de elegantaöverklassflickorna som reser ut och kommer tillbaka till sta-den, än är det landshövdingens ståtliga dotter, fröken Schiold-borg. Men Frödings erotik var annars med kontantuppgörelse.
Amtssjukhuset i Lillehammer kom till först 1856. Huset varhelt utan brädfodring, också invändigt, då Fröding blev inlagdefter våldsam berusning och störande uppträde på hotell Vic-toria. Ännu den 1 januari 1896 saknades elektricitet, och sjuk-huset upplystes under kvällstid med talgljus eller oljelampor.
När Fröding var inlagd var det mörkt från klockan tre på efter-middagen. Senare samma år installerades dock elektriskt ljus.
Fröding låg på madrasser av råghalm, sitt huvud kunde han På Amtssjukhuset, som förestods av stadens läkare, dr Torp, var Fröding praktiskt taget inspärrad, och professor Cullberg an-tyder i sin bok att detta kan ha skadat honom ytterligare. Frödingsjälv beklagade sig men han gav ändå dr Torp i stort sett rätt.
”jakten på de döda” – fernanda nissen tar Ett särskilt bidrag till värderingen av Frödings psykiatri ges avmedpatienten Fernanda Nissen i artikeln ”Jakten på de döda” itidskriften Tidens Tegn.
Hon vistades på Suttestad samtidigt som Fröding under hans första år där, 1890–91, och hon hävdar att diktarens egna ordinte ger underlag för några spekulationer om hans diktningsmotiv och möjliga förebilder. Samtidigt betonar hon medpa-tienternas auktoritet som källa beträffande Frödings hälsa ochkaraktär; den är säkrare än de uttalanden som kommer frånobservatörer utanför de sjukas egen förtroliga, och obarmhär-tigt öppna, samtalskrets. Från sin samvaro med diktaren preci- serar hon i artikeln, sjutton år efter deras patienttid på Sut-testad, att han var medveten om sin sinnesförvirring. Med det-ta punkterar Fernanda Nissen diagnosen om Frödings schizo-freni.
I sin artikel går hon till aggressivt försvar för diktaren när han angrips för galenskap, som i samband med hans självan-mälan till Rådhusrätten i Karlstad för ”brott mot naturen”. Honälskar honom uppenbarligen som en skönande, och hennes brevtill honom är bräddfulla av värme och beundran; samtidigt ärdetta mycket av 1890-talets sätt att uttrycka sig. Hon var tre åryngre än Fröding, de två var de yngsta på sanatoriet, med fåandra medpatienter och goda förutsättningar för direkt per-sonlig relation. Samtidigt var hon svårt sliten, och hon haderedan blivit mor i sitt första äktenskap som hon nu var på vägatt lämna.
Det har antytts att hon kan ha varit kvinnan i den berömda dikten ”Det borde varit stjärnor”. De flesta svenska Frödingexper-ter anger i stället Vivi Petersson i Karlstad som diktens objekt.
Germund Michanek ha menat att det gott kan vara Selma Reichelt,som var samman med Fröding och Fernanda Nissen på Suttestadvintern 1890–91: Selma tillägnar han också en nyårsdikt.
Fernanda Nissen skriver i Tidens Tegn om en händelse då han med ett beteende, som kan tolkas som spänningsladdatuppvaktande, förvandlar en svårt medtagen fyrtiårig kvinna tillen pånyttfödd, vacker och tilldragande ung flicka. Nog char-made han dem! Jag har sett, hur en kopp starkt, svart kaffe som serverades osspå ett mycket enkelt och föga spirituellt sätt kunde få honom att känna sig som tempelherren till vilken en saracen räcktefram den första skålen med den heta, starka drycken. Ochsättet vi fick den på blev symbolen för hela kvinnokönetstriumf och djävulsblandade medfödda listighet.
De var få och han var bland de yngsta. Alltjämt var han smal,mörk och förmodligen attraktiv i sitt utseende – han såg utsom lord Byron, skriver Selma Lagerlöf. De var där under långtid, instängda tillsammans, och de kunde känna sig öppna, tryg-ga inför varann. Man kan svårligen tänka sig annat än att despelade upp inför honom – och han för dem. Vi vet, av de brevhan fick, att han var beundrad och älskad av kvinnliga medpa-tienter och av den kvinnliga personalen. Och han använde sinbelevenhet och sitt språkliga mästerskap mot husets damer. Gickhan längre? Knappast – men vi vet inte. Hans godhet, hans em-pati för de kvinnliga medpatienterna i deras tunga livssituationvar ett huvuddrag i hans samvaro med dem. Den var konse-kvent och omfattande men också praktiskt aktiv. Sådant lederlätt till ytterligare intim kontakt, men än en gång: vi vet inte.
[I diktningen] uttryckte han hela sitt väsen: det milda och detmordiska, idealiseringen och fantasierna att skada och äta kvin-nan, den okomplicerade drömda erotiken och den kärlek somberövade vettet. Här fick hans olevda liv röst och uttryck. Hankunde klä de olika aspekterna av sin personlighet i diktensgestalter utan att skada och utan att förnedra någon annan. Idikten förenade han de världar som annars var oförenliga inomhonom: den empatiska förståelsen och medlidandet med denotyglade driften, det förbrännande hatet och självföraktet. Detär den stora paradoxen som sker när han smälter samman detgoda med det onda till ett stycke liv – om än diktat.
o . h e n r i k a k e l e y e b r a a s t a d Dikterna, journalistiken och essäerna f ö l j a n d e är ett försök att identifiera de dikter Gustaf Frö-ding (GF) skrev i Norge. De är från åren 1890–1896 då dikta-ren under mer än tre år vistades i Norge. De allra flesta är skriv-na i Lillehammer, några på Nes söder om Lillehammer, andraåter har kommit till i Gausdal, lite norr om samma stad.
För att spåra orten där dikterna blivit till har vi gått fram på l Breven till och från GF visar när och varifrån han skickade dikten till sina ”referees”, vänner och andra litterater som hanbad värdera dem. Även breven till redaktörer (Mauritz Hell-berg) och förläggare (Albert Bonnier) ger goda indikationer.
l Germund Michaneks många böcker om hans livshistoria, intervjuerna med människor som mött diktaren ger ytterligarebelägg för enskilda dikters tillkomst.
l Frödingsällskapets GF-bibliografi I (av Germund Michanek och Ingvald Rosenblad) berättar om tryckår/månad/dag somdå kan relateras till hans vistelsesort på samma tid.
l Ruben G:son Berg försöker i sina kommentarer i ”Samlade l De stora GF-biograferna, Olsson, Holmberg, Landquist och även andra placerar enskilda dikter till tid och ort.
l Dikternas innehåll, GFs olika sammanhängande cykler av återkommande teman, ger ytterligare indicier.
l Till sist: essäerna, framför allt journalistikens innehåll, har oftast växt fram ur platsen där de skrivits – de har skrivits förbrödet.
Osäkerheterna är många. Tiden mellan skrivande och tryckan-de kan variera mycket, hans självkritik gjorde att mycket blevliggande kanske i åratal, pengarna fick det hela att gå snabbt dåbröd behövdes, och många dikter sköt han rakt från höften.
Han diktade även mycket i privata brev till vänner och anhöri-ga, till julklappar; allt detta är kanske inte spårat ännu. Mycketblev som bekant kraftigt omarbetat flera gånger av honom själv.
Det gäller bl.a. koncepten från Görlitz fram till slutliga Gitarroch dragharmonika. Där dikter legat länge och senare kraftigtomarbetats har vi ortfäst dikten till den plats som i tid är när-mast tryckningsdatum. Han slarvade också med papperen, Frö-ding, mycket har kommit bort genom slarv – tror vi – ävenfrån Norgeåren.
Från dessa utgångspunkter har vi här sammanställt en lista över diktarens litterära produktion under åren i Norge.
dikter som låter sig tid- och ortfästa till AningarAriska soldrömmarBallong-gôbbenBergslagstrollBergslottets väldiga dörrBurnsöversättningarnaChrysanthemumCorydon till ChloeDe bondsnåleDen gamle professornDen ryske anakoretenDet borde varit stjärnorDet är kalltDrömmar i HadesDåligt orienteradE beskeli jänteE fin viseEn fattig munk från SkaraEn februarivisaEn flik av framtidenEn ghaselEn majvisaEn morgondrömEn skvallerhistoriaEn sköldmöEn spelmansvisaEn vintervisaEn visa om mig och narren HerculesEn visa till Karin när hon hade dansat Erksôns svinEtt drömlandEtt gammalt bergtrollEtt gammalt förmakEtt poetiskt beslutFarväll (Byron)Farväll till min försvinnande popularitetFredrek på RansättFrihetsmarschGitarr och dragharmonikaGott julamotGott Nytt ÅrHeloisa och AbelardHerr Sölverdals visaHosiannahHymn till den själiska skönheten (Shelley)HärjarinnorI fängelsetI hemskogenI sovgemaketIllackt fôlkInfrusetIntet krut!Julklappsvers (om grisen till Mathilde Jensen)Julklappsvers (JG Borkman – till Cecilia)Jägar Malms hustrurKalle Gla mä solaKung Don Philip av CastillaKung Eriks sista visaLandsvägsmajaLelle Karl-JohanMelangtäras intåg i KarlstadMin hustru (Burns) Min vita sidenskoMitt hjärta och jagMulna moraliska ögon betraktaPelegrimenPluggenSagan om GralSerafen LöjetSigurd JorsalfarSjälva fan for iväg med vår tullkarl (Burns)Sjöfararen vid milanSkrömtSmedenStanzer (Byron)Strövtåg i hembygdenStudentjaktaSå talade ZarathustraTill AstridTill G. WarodellTill J.W.
Till minne av pastor B.J. WarodellTill prinsessan ChrysanthemumTorborgTre käringer i en backeUr AnabasisUr En flik av framtidenUr Friederike Brions visorUr Kung Eriks visorVapenvilaVar icke ledsen fast molnen tryckaVem står på lur vid dörrn? (Burns)Vid myrenÄ du mä på dä övriga dikter i samlingarna som sannolikt Genom vår allmänna kännedom om författarskapet och ge-nom att vi fördelar de ovanstående ortfästa dikterna på under-avdelningarna i hans diktsamlingar kan vi ytterligare hämtaindicier på vilka ytterligare temagrupper av dikter som rimli-gen kan ha tillkommit under Norgeåren.
l Flera av de icke-värmländska dikterna i Gitarr och draghar- monika (1891), de tre senare avdelningarna av samlingen, samtslutbearbetningar av dess ”Värmländska låtar”. Boken utkompå Bonniers i maj 1891; Fröding hade då uppehållit sig i Lille-hammer sedan september 1890 och var kvar där när samlingenkom ut. Vi har med rimlig säkerhet hittat elva dikter i samling-en skrivna i Norge, av dessa har fem påbörjats i Görlitz.
lHuvuddelen av dikterna i Räggler å paschaser (1895) lär även ha tillkommit under Frödings vistelse på Nes (Tandem), resteni Lillehammer. Han vistades i Norge sedan maj 1894 och varalltjämt där då häftet kom ut 1895. Listan ovanför har nio dik-ter från Räggler å paschaser.
l Stora delar av Stänk och flikar (1896) har sannolikt tillkom- mit i Norge, framför allt under det relativt friska och arbetsak-tiva året 1895. De ovanför identifierade dikterna från Norgevis-telsen återfinns i alla samlingens fem avdelningar. Vi har hittattjugo dikter i Stänk och flikar skrivna i Norge. Att denna sam-ling i det väsentliga tillkommit i Norge visas också av att dik-terna här inte kan spåras till andra ställen, vilket är mer öppet i andra samlingar. Det är dock oklart hur mycket Fröding hannmed att nyskriva eller radikalt bearbeta sedan han återvänt tillSverige i början av april tills samlingen lämnades till tryckningsent i maj 1896.
l I samlingen Efterskörd (1910), avdelningen ”Allvar, mer eller mindre”, har vi med listan ovanför identifierat tolv dikter skriv-na i Norge.
l I samlingar, utgivna efter Frödings död och som innehåller spridda dikter mellan 1896 och 1910, hittar vi förvånansvärtmånga som skrivits i Norge. Vår lista ovanför identifierar tret-ton dikter.
l Flera dikter från Germund Michaneks ”Återkomsten” (1964) finns i listan över Norgeårens produktion; här kan vara flera.
l Tillfällighetsdikter – diktskisser, åtföljande julklappar och/ eller inbakade i privat korrespondens, har flera skrivits från Nor-ge. Några kan möjligtvis vara kvar i delar av Carolinas hand-skriftssamling? Några samlingar saknar nästan helt dikter skrivna i Norge. Detgäller Nya dikter (1894) som kom ut efter att diktaren från slu-tet av 1892 till försommaren 1894 uppehållit sig i Karlstad. Detsamma gäller Nytt och gammalt (1897). Det finns ändå enstakadikter skrivna i Norge i båda de nämnda samlingarna.
Inga dikter från Norgeåren finns i vare sig Gralstänk (1898), Mattoidens sånger (1914) eller i Reconvalescentia (1913).
l Verdandi-häftet (nr 44) Folkskalden Robert Burns med dikt- översättningar kom till genom Mauritz Hellbergs förmedling.
Vid slutet av sin första vistelse i Norge fick GF uppdraget, ochfrån Lillhammer, under det andra uppehållet där, i september1892, skickade han de sista korrekturen till Albert Bonnier.
l Till En bok om Strindberg (1894) blev Fröding ”inhyrd” av Birger Mörner, och hans arbete med redigering och det egnabidraget om Strindbergs lyrik gjordes i sin helhet i Sverige,mellan hans andra och tredje Norgeuppehåll. NorrmännenBjørnson, Jonas Lie, Olav Duun och Knut Hamsun lämnadebidrag till boken och genom detta arbete kom Fröding i kon-takt med bland andra Duun och Hamsun.
Essayer, resebrev, journalistik, bokrecensioner, kåserier, petiterskrivna från och om Norge och om norska förhållanden 1890-1896, tillsammans över fyrtio nummer, publicerades i svenskatidningar, mestadels Karlstads-Tidningen.
Första året i Norge (i Lillehammer senare delen av 1890) läm- nade han fyra artiklar till Karlstads-Tidningen: reportage ompolitiska möten, kåseriet om ”Killebukken”, lite antropologiom norrmännen och artiklar om det litterära Norge. Våren ochtidiga sommaren 1891 skriver han fyra artiklar, inte bara i Karl-stads-Tidningen, men även i Upsala Nya Tidning; denna vårskrivs mycket om norsk politik och unionsstrid. Tillbaka i Norgehösten 1892 lämnar Fröding fyra artiklar till redaktör Hellberg - mycket politik och kåserande om unionsstrid, men även omhans norska sanatorieliv. 1894, i Norge två tredjedelar av åretoch vid dålig hälsa, lämnas enbart ett resebrev till tidningen iVärmland – resebrev från en utflykt till fjälls. Det friska ochflitiga året 1895, då det stora emancipatoriska projektet Stänkoch flikar prioriteras, går bara sex bidrag till Karlstads-Tidning-ens spalter. Fyra av dessa är om fjällturen in mot Jotunheimendet året, de två andra är ett politiskt kåseri och sjuttondemajre-portaget från detta krigshotets år. Som med dikterna i Rägglerå paschaser måste det vara skäl att tro att även prosadelarna idenna samling är skrivna i Norge 1894–1895. De sista tre må-naderna i Norge 1896 lämnas två artiklar – om nykterheten ochsedlighet. Tillsammans blir det tjugoen bidrag skrivna underNorgevistelsen 1890 – 1891 De intryck han hämtat under sina vistelser utomlands ger när han återvänder till Sverige upphov till en rad nya artiklar,framförallt om unionsstrid och de två folkens förhållande tillvarandra, men även om norsk litteratur. Det gäller våren 1992och framför allt under 1893 då han hela året vistades i Karlstad.
Otaliga brev, skrivna från Lillehammer, Gausdal och Nes, äråtergivna i de två brevvolymerna, men några otryckta kan san-nolikt finnas i Uppsala universitetsbibliotek, Mörnersamling-en i Örebro eller Hellbergsamlingen i Folkrörelsearkivet i Karl-stad.
I brevsamlingarna (I och II) hittar vi återgivna 185 brev skriv- na från Norge under de tre uppehållen där. Allra flest hittar vi från de sista 23 månaderna 1894 –1896, Stänk och flikars födel-seår. Från denna period hittar vi 138 brev. I de tryckta samling-arna kan vi läsa bl.a. breven till ”Astrid”, till egna familjen, tillhans personliga litterärt kunniga referensmiljö i hemlandet därhan provar ut sina dikter och litterära koncept. Här är mångabrev om pengar: hans korrespondens med Albert Bonnier här-stammar från första vistelsen i Lillehammer. För övrigt är detbrev med artiklar, dikter till tidningen – tidningarna, till för-läggaren, tidiga prov, äntligen färdigställda dikter, med dikta-rens egna tvivel, tvekan.
Två norskor tillhör dem som Fröding var flitigast att skriva brev till. En var den stora norska kulturpolitikern, medpatien-ten Fernanda Nissen, som får femton brev. Hans dansk-norskaöversättare, Alma Forsberg, får hela tjugosex.
o . h e n r i k a k e l e y e b r a a s t a d En vinternat under StjernelysOg glitrende Rim, som falderFra Buske og Trær. Et sagte DrysAf fine og lette Krystaller.
Det er som å reise i EventyrlandI Féernes Sagarige,Hvor Maanen strør Sølv over isblankt VandOg Sorgernes Skygger vige… Mathilda Frödings Dikt ”Vinternat” Sid.1 i Lillehammer Tilskuer 10.2.1911 Mathilda Karolina Frödings liv från födelsen 1859, uppväxten iVärmland – Kristinehamn och Karlstad samt livet på Slo-rudsborg i Brunskog är hittills rätt väl dokumenterat i littera-turen om familjen, brodern och systrarna. Hennes personlig-het har tecknats, hennes utveckling och svårigheter (den tidigaögonsjukdomen), likaså hennes förhållande till syskonen. Mestuppmärksamhet har riktats mot åren på Slorudsborg och livetdär, inte minst genom att de upprepas varje sommar på Gam-melvâla i Elof Perssons pjäs med Kjell Hagegård och Brun-skogsensemblen. Hennes roll under diktarens sista tid på Grön- dal är även väl känd, liksom kampen om Signe Trotzigs plats itestamentet.
Men 1888 åker hon väster om riksgränsen och där stannar Vår kunskap om hennes liv i Norge kommer framför allt från breven mellan syskonen, men också kusinerna, MauritzHellberg och andra har haft åtskilligt att berätta. Många upp-gifter har också Germund Michanek samlat in under sina norskaresor ”på jakt efter Frödingminnen”.
Men faktum är ju, att av de 58 år livet gav henne så levde Mathilda halva sitt liv i Norge. Hon var ju bara 29 år när hon1888 efter Slorudsborgs försäljning lämnade Brunskog ochVärmland. Efter ett besök hos sin syster i Göteborg tog honraka vägen till Norge, först till Nes mellan Hamar och Lille-hammer (1888–89), sedan till Lillehammer 1890. Hon är i Valdresdå Gustaf första gången kommer till Lillehammer (1890) och Så här beskriver Gustaf Fröding sin syster Mathilda:Syster mins likhet med systrar i allmänhet var den mestavlägsna. En syster är vanligen en liten snäll och sipp gås,som går rill kyrkan med psalmbok och muff och ärhemligt förlovad med informatorn på granngården. Systermin däremot var klädd i förskinn och storstövlar ochföraktade informatorsmanfolk och förlovningar ochmuffskräp såsom alldeles olämpliga och obehagliga ting.
På sitt huvud hade hon en skinnhuva av samma fasonsom den Larsson hade, hennes hår var kortklippt som påen beväring och hennes kjol slutade så där en fem tumovanför ankeln, så att man såg ett stycke av de pojkliktklivande stövelbenen.
så åter till Nes 1891. Under sommarhalvåret 1893 uppehållerhon sig i Brunskog och Göteborg (som sjuksköterska), men såär hon åter på Nes. Här är hon tillsammans med Gustaf 1894,och medan brodern då för tredje gången åker till Lillehammerstannar Mathilda (”Matla”) kvar på Nes till 1896. Senare sam-ma år är hon med systern Hedda i Göteborg, medan de andrasyskonen firar julen tillsammans i Uppsala.
År 1900 vet vi att hon är i Kristiania (Oslo). Här blir hon norsk medborgare 1905, unionsupplösningens år. Hon lär varakvar i huvudstaden till 1910, men nu flyttar hon åter till Lille-hammer. Här bor hon då Gustaf går bort på Gröndal, och härdör hon. Här är hon begraven.
Långt är det inte dit, till Matlas Norge, idag 2–3 timmar med bil från Arvika och på många sätt närmare än familjens tillhålli Lund, Göteborg och Uppsala, men ändå långt borta. Ochsäkerligen ofta mycket ensamt – det vet vi från breven.
Var bodde hon, vad var hon verksam med alla dessa år? Vil- ken relation hade hon till brodern Gustaf, som 1890–1896 bod-de sammanlagt mer än tre år i Norge, och vad betydde hon förhans liv och diktning under Norgeåren? Förresten: varför åkte hon just dit, för att sedan aldrig åter- vända och bosätta sig i Värmland och Sverige? Kom hon per-sonligen att betyda något för Fröding som författare i två län-der? Frågorna är många, och några får vi inte svar på.
Det är inte helt lätt att rita ut hennes vandringar på Norge- Hon kommer alltså till Norge 1888, sjuk, mycket. ”Hon bor privat i doktorns familj”, skriver Cecilia i brev till Gustaf, ja- nuari 1889, ”och har det mycket trevligt och bra, fast hon lidermycket ännu.” Men hon blir bättre. Under sena 80- och hela90-talet är hon patient och vårdbiträde, sannolikt även jord-brukare på de egendomar hon bor på. Sedan uppehåller honsig troligen i Valdres, en dalgång norr och väster om stadenGjøvik, och i korta perioder även i Lillehammer, hos dr JensTorp, Gustafs läkare. Hon hyser stort förtroende för honomoch för hans talan inför brodern.
Men Nes i Hedmark blir under åren 1888–1896 en lång och återkommande adress. Här är hon närmare Gustaf. Vi vet atthon är hos honom när han är inskriven hos dr Holm på Tan-dem Sanatorium. Hon lär ha trivts på Nes, denna stora öst-norska jordbrukskommun – ”förresten har hon ej intresse förannat än hästar, drängar och bondgubbar”, skriver Cecilia tillGustaf. Hela sitt liv upprätthåller hon brevledes kontakten medsina väninnor på Nes, och minnet av henne är ännu inte heltutplånat där.
Så kommer hon i slutet av 90-talet till Kristiania, där hon driver pensionatet Rosenborg på Jacob Aallsgaten, bakom Slot-tet åt Majorstuen till. Hennes kompanjoner, som senare skallbli hennes norska familj, är två ogifta systrar Bjønness, medresursstarka bröder i shipping och skogsindustri.
Här, i Kristiania, blir hon alltså norsk medborgare. Där, det vet vi också, sökte hon senare handelsutbildning. ”Jeg måst an-strenga alla mina krefter for att kunna følge med i de handels-kurser jag endnu holder på med”, skriver hon på sitt tilltagande”svorska” språk i februari 1910 till brodern på Gröndal.
I Kristiania njöt hon av Gustafs berömdhet också i Norge.
”Du er så populær her i Norge. En gang fick jeg fribiletter av en dame som foredro ulike viser på en konsert. Jeg kan ikkehuske hva damen heter”, skriver hon till Gustaf den 14 februari1910 från Jacob Aallsgaten. Gustaf skickar henne nya upplagorav nya diktsamlingar, många exemplar. Hon ger bort dem tillläkarens unga hustru och andra väninnor. Solen skiner på sys-tern! Senare 1910 flyttar hon så småningom upp till Lillehammer, sannolikt för att tillsammans med systrarna Bjønnes fortsättamed pensionatsdriften. Här bor hon bl.a. på Söndre Hage gård,ägd av familjen Bjønnes (direktör Lars Bjønnes). Hon inviterastill Gröndal för julen 1910. Advokaten Carl Lagerlöf, Gustafsförmyndare, skickar respengar, men hon anländer till Stock-holm och Djurgården först den 21 januari 1911.
Vid broderns bortgång låter hon sig intervjuas av redaktör Filseth vid Lillehammers ortstidning ”Gudbrandsdølen”:”Forøvrig var min bror siste året han levde helt frisk”, sägerhon i intervjun. ”Han var glad och pratsam (—). Vi snakketmye om Norge og det moret ham å snakke norsk med meg.”Intervjun trycktes sedan i Dagens Nyheter.
Systrarna Bjønness äger ett pensionat alldeles vid järnvägssta- tionen, där sannolikt även Mathilda hjälper till – är ”partner” –innan pensionatet säljs till familjen Thorsrud-Bjertnæs. Pensio-natsrörelse är nog i Lillehammer, som i Kristiania, hennes vanli-gaste syssla. Hon är nu i femtiårsåldern. I staden bor hon på fleraolika platser, bl.a. alltså på Hage gård, en ”lustgård” [sommar-ställe] söder om dåvarande stadsgränsen, inte så långt från Gus-tafs Suttestad. Gården ägs först av familjen Bjønness men säljssenare till dem som övertagit pensionatet i stadens centrum.
Det är i ”lustgården” Søre Hage [=Hage gård?] som fru Thors- rud-Bjertnæs och Germund Michanek i början av 1950-taletletar efter Gustafs diktmanus (via Matla) som tros ha förvaratsunder många år i en koffert uppe på vinden. De hittar ingamanus. Man tror att tyskarna, som ockuperat gården underandra världskriget, har bränt upp dem. Gården står idag påMaihaugen, Lillehammers stora friluftsmuseum, och den lärha restaurerats i det skick den hade på Mathildas tid.
Det tycks som om familjerna Bjønness, Thorsrud-Bjertnæs och Mathilda Fröding håller ihop i många år. Systrarna Bjøn-ness lär ha varit konstnärligt intresserade, och detsamma gälldefru Thorsrud-Bjertnæs, vilken liksom Mathilda hade problemmed psykisk instabilitet och medicinering. Det kan vara värtatt spekulera över denna kvinnomiljö. Den var uppenbarligenpräglad av viss excentricitet, ensamhet, psykisk labilitet, menmed de konstnärliga intressena förenades också idog företag-samhet för att på kvinnors dåtida villkor hålla sig ekonomisktflytande.
Av okända orsaker valde alltså Mathilda att bli norsk med- borgare. Kanske var det för att hon helt ville satsa i ett land därhon ämnade förbli, ett land som hon tyckte om och där honville försörja sig. Hennes anknytning till familjen i Sverige hållsdock uppe; hon gör många resor till systrarna där, och breventill dem är talrika. Men det är inte lika många besök därifrån.
Matla skrev hela sitt liv gratulations- och julklappsdikter, många också från Norge. Vad hon publicerade i norska tid-ningar är inte systematiskt undersökt. En av dikterna, ”Vinter-nat”, har citerats här. Till systern Hedda (även kallad Heidi) iGöteborg skickar hon dikten ”En nattlig färd”, i vilken hondrömmer sig tillbaka till barndomsårens Kristinehamn. Hen- Frödingsällskapets gruppresa till Lillehammer i augusti 2005.
Här vid Mathildas grav. Foto Eddie Persson.
nes svenska uppvisar, föga förvånande, norska inslag Liksom brodern var även Mathilda inspirerad av sina sjuk- domskriser i sina dikter, ja hon skrev rent av under själva sjuk-domsanfallen. I ett brev till systrarna – det bör dateras till nå-got av åren 1911–1914 – berättar hon om en natt då hon haft 39graders feber och svåra smärtor: ”det rasade der i hodet på migen frygtelig Valsmelodi med Ord og vers på mig, med Rim ogalt. Så fort jag la Hodet ned durade det iväg. Jag krafsade meden blyant jag fikk tag på ned et ord ad gangen i två Nätter, påett Sängband och baksidan av en liden Spegel.” Mörkt var deti rummet, bara ett litet ljus i en vrå. Personalen tog vara på dikten, och när hon tillfrisknade kunde hon själv med lupptyda det skrivna – och hittade en lätt sommarvisa.
Hon skriver vidare: ”Jag kunde inte begripa att jeg kunde ha något sligt i Hodet under sådana Förhållanden. Jag var i envoldsom ophidset Stemning, som forklarer at jeg orket skrivaned det, medan jag kastade och vred mig i Smärta. Det varnästan uudholdelig at höra den glada melodin och se de dan-sande paren. När Smärtan var över sjönk jag helt sammen ogkunde intet huske.” Midsommar kallar Mathilda denna ”feberfantasi efter virke- ligheten”; den har som synes drag av Gustaf Frödings dikt Detvar dans bort i vägen: Var er Du! Her er jag i den gryende dag.
Se ej dit! Titta hit! Skal vi dansa ett Slag.
Var nu snäll skall i kväll jag dig smykka med kransOch med Blomster til midsommardans.
(—)Och så smyga oss bort med hvarandra ett tag.
Lägg din arm om min Hals, jag vill bära Dig hemtill vårt Bo i den gryende Dag Själv tror hon att dikten inspirerats vid läsningen av BonniersMånadshäfte kvällen innan. Språket är någorlunda bra, menvid denna tid hade hon svårt att hitta de riktiga svenska orden.
Hon skriver i brev att dikten kommit till på liknande sätt somnär Gustaf på Nes diktade Drömmar i Hades.
De senaste åren är Mathilda mycket ensam. Den 27 febru- ari 1914 skriver hon från Lillehammer till kusinen Siri Frö-ding-Torgny i Stockholm ”Jag sitter nämligen ensam och inde- stängd och träffar ingen utom fröknarna Bjønness, som du noghörd systrarna nämna.” Hon klagar över att hon, efter att nyli-gen ha slutat med sömnmedicin, inte blommat upp som läka-ren lovat. ”Jag vissnar i stället”, skriver hon.
Mathilda går bort 1917. Hennes sista bostad var i Hesbølgår- den, ett stort fint hus utanför kyrkogården,mitt emot ingångentill kyrkan.
Ortstidningens dödsannons är undertecknad av väninnan Mathilda ligger begraven på Lillehammers kyrkogård tillsam- mans med de trogna systrarna Ingeborg och Helga. Tre stora,identiskt lika och för den tiden kanske väl pråliga gravstenarberättar om tre kvinnors familjegemenskap för länge sedan… I Lillehammer var hon på sin tid troligen en ganska okänd person. Hon skriver dock dikter i ortstidningen, hyllningar tillNorges natur. Med åren har hon förnorskats, brevspråket inpå1900-talet är norskt. I hennes dikter är språket (”dansk-norska”)helt utan fel.
På grund av en misslyckad ögonoperation, då smärtan mild- rades med morfin, blev hon tyvärr resten av sitt liv beroende avdetta narkotikum. Det var en bidragande orsak till att hennesekonomi ständigt var bekymmersam. Så sent som 1904 skrevhon till Bjørnstjerne Bjørnson på närbelägna Aulestad och badhonom hjälpa henne genom att teckna borgen för ett lån. Hanfick ju Nobelpriset 1903 och plånboken var välfylld. Hon be-rättade för Bjørnson om sitt ekonomiska lättsinne: en läraresom vräkts från sin bostad med fyra barn hade fått hennes pre-mieobligationer, vilka han så sålt för att få pengar. Och honhade haft en fattig gymnasist gratis boende under ett år så att han kunde genomföra sin examen. Nu ångrar hon sig och skri-ver till diktarhövdingen på sin ”nästan-norska”: Ack vad jag ønsker jeg var en ædel nobel Karaktär som kundebäre min ulykke med mod og uden den fege skräkk og jam-mer inom mig. Det er dette at være en bedrager mod sinevänner som er so forfærdelig.
Bjørnson lovade då att gå i borgen för 500 kronor.
Efter Gustafs död 1911 ärvde systrarna minst 38 000 kronor var. Cecilia och Hedda kom att i testamente gynna von Sass-stiftelsen i Uppsala, som möjliggjort broderns sexåriga vistelsepå Ulleråkers hospital. Mathildas testamente gynnade enbartLillehammer. Hon upprättade där ”Gustaf Frödings Minnes-fond” för pauvres honteux. Bestyrelsen av fonden åläggs förtroendevalda i stadens bank, i sanitetsföreningen och i kommunen, men framför allt vänin-norna Helga och Ingeborg Bjønness. Dessa disponerar fond-ens överskott, och den längst levande av systrarna dör först 1937.
Det är mycket pengar, 47 000 från starten, i dagsvärde över tvåmiljoner kronor. Betydande norska kulturpersonligheter, blandandra teaterdirektören Mentz Schulerud, fick sin utbildningfinansierad genom Mathildas arv från Gustaf. – Men fondenkrymper. Hur mycket är kvar? Bara under kort tid av Norge-åren var Gustaf och Mathilda ”samboende”, men nog var de nära varann, vid Mjösas norraände. Hon kände landet innan han kom dit, även dess hälso-vård, och kunde alltså stödja honom.
Var Mathilda vägvisaren till dr Torps Suttestad? Kanhända – vi vet inte säkert. I varje fall var det hon som förde honom till Nes.
Både Gustaf och Mathilda hade sitt hjärta i Norge. Hon kom att stanna kvar, i hans Lillehammer. Staden bidrog föga till dik-tarens berömmelse. Men det skulle hon komma att göra, ge-nom fonden. Han var död, men med detta grepp kunde honsola sig vidare i hans glans.
Vid brodern, vid syskonskapet höll hon fast. Men av en orsak hon bar med sig i sin grav valde hon på ett sätt bort detland där hon föddes och slog sig ner just på utsidan av grinden.
Vägen till mötet på Balbergs Turisthotell d e s to r a n o r d i s k a författarna Gustaf Fröding och KnutHamsun var nästan jämnåriga; Hamsun ett år äldre, född 1859.
Båda blev samtidigt, i 35-årsåldern, ”världsberömda i Norden”,eftersom nordisk litteratur i början av 1890-talet praktiskt tagetinte kände till några gränser mellan länderna.
Hamsun var född av fattiga gudbrandsdalska föräldrar men växte upp i Nordland under usla villkor, blev autodidakt ochnordisk världsmedborgare. Han var en atlet, sträng och själv-hävdande, med dragning mot det aristokratiska.
Fröding var barn av värmländsk järn- och skogsaristokrati och med de förnämligaste akademiska sidorötter. Hans bruks-patronsbakgrund kapsejsade i barnaåren i det ekonomiska menbestod i det sociala. Fröding fick tillgång till högre studier un-der en tid när sådant var få förunnat, men han avstod från denchansen. Samtidigt som Hamsun blev förmögen blev Frödingallt fattigare.
Frödings liv förblev i det nordiska barrskogslandskapet, med avbrott för korta sejourer på kontinenten för en ömtålig hälsasskull. Medan atleten Hamsun gick på händerna, satte sig dennärsynte Fröding på baken; fysiskt var han ynklig, en katastrof.
Hos Hamsun: blind självtillit. Hos Fröding: självförnekande,självförnedring. Hans mildhet och medkänsla gränsade till detpatologiskt överkänsliga, medan Hamsun gisslade, tillrättavi-sade, dundrade. Hamsuns feodala hanterande av sin privateko-nomi var hos Fröding motsatsen: en bottenlöst generös ochvillkorslös givmildhet och ett okontrollerat privat slöseri, närmedlen tillät.
Den ene såg uppåt, rakt fram, den andre skyggt ned.
Båda var törstiga – och båda trollade de med språket.
Vid den tid när de möts 1895 har de bägge två nått stor be- römmelse i hela Norden. Fröding har gett ut tre diktsamlingarunder den tid han uppehållit sig i Lillehammer, dit han kom1890. Han är väl bekant med den norske författaren, som mednorska förhållanden över huvud taget. Han har snart uppehål-lit sig sammanlagt tre år i Norge när de träffas. Fröding talarutmärkt norska, ibland diktar han rent av på språket. Efter sto-ra och tunga nederlag har han flytt från föraktet i Karlstad tillanonymiteten och vården utanför Lillehammer, där han samti-digt har blivit ett känt namn.
Suttestads nervsanatorium låg söder om den lilla staden. Norr om den, i en brant uttning, låg Balbergs Turisthotell, ett hög-profilerat Berchtesgadenliknande utflyktsmål på Östlandet vidden tiden.
Hamsun har från enkla villkor gått en lång väg, stridande. I början av 1890-talet slaktar han ”de fire store”, dvs. Ibsen, Bjørn-son, Lie och Kielland. Det är fem år sedan genombrottet med”Sult”. Tidigare samma decennium har han gett ut ”Mysterier”och ”Pan”, han är i sin nyromantiska period. Fröding har läst”Sult” och ”Pan” som han finner vara utmärkt bra böcker, ”trots en I fjällväggen norr om Lillehammer låg ”örnnästet”Balberg Sanatorium. Här möttes Knut Hamsunoch Gustaf Fröding en söndag i september 1895. hel del brister”. Om ”Sult” har han tidigare på Suttestad samtalatmed Fernanda Nissen, senare också diskuterat boken i brev tillhenne. Han hade också läst ”Mysterier” och skrivit vänliga ordtill Hamsun om boken. För detta hade Hamsun brevledes tackathonom för en ”vennlig klapp på skulderen” när andra skällde.
När de två författarna för första gången träffas personligen dennaseptembersöndag på Balbergs Turisthotell, mitt i den stupbrantasluttningen norr om Lillehammer, är de dock redan bekantagenom mer omfattande korrespondens.
1894 gav Forssells Boktryckeri, dvs. Karlstads-Tidningen, ut ”En bok om Strindberg”, vilken förberetts sedan 1892. Ur-sprunglig huvudredaktör var greven och litteraten Birger Mör-ner i Lund, men Fröding övertog efter hand hela ansvaret förboken. På så sätt kom han i kontakt med bl.a. de fyra norrmänsom medverkade: Arne Garborg, Jonas Lie, Bjørnstjerne Bjørn-son och Knut Hamsun.
Detta är Hamsuns första arbetskontakt med Fröding. Den- ne betygsätter Hamsuns bidrag till boken som gott, utmärkt1.
Under förvintern 1893 arbetar han ihärdigt med att samla införsenade bidrag, och han ber Hamsun som är i Köpenhamnatt påminna Georg Brandes, som lovat bidrag.2 Hamsuns egetbidrag gick i korrektur fram och tillbaka mellan författaren och”förlagsredaktören”.
Fröding kommer en söndagsförmiddag hösten 1895 upp tillBalberg3. September är nästan vackrast här uppe, den klarautsikten och färgerna drar många besökare – europeiska gästervandrar på ansade stigar mot utsiktspunkterna. Kanske hörsbataljonsmusiken från Jørstadmoens militärläger nedanför, enpopulär underhållning på sanatoriet. Hamsun, som har kom-mit från Paris, har varit här en tid, och han är nu i sällskap med litteraturkritikern Henrik Jæger. Hamsun går ensam och spe-lar krocket med två klot. Fröding presenterar sig med namn.
Hamsun skriver att han ett ögonblick kände sig förlägen av att få besök av den store, kände svenske diktaren, och han fort-satte att slå kloten, spela partiet färdigt.
Fröding gör på Hamsun intryck av att vara i god form och skick: snygga kläder, mustasch, en grå hatt på sned, verkar vän-lig, älskvärd. Han talar långsamt, omsorgsfullt, stillsamt.4. Förstsenare insåg Hamsun att Fröding uppehöll sig på dr Torps kli-nik i Lillehammer, men han visste inte varför Fröding hadekommit till Suttestad.
De samtalar en stund – Fröding vill diskutera litteratur: Strindberg. Hamsun hade sina motförslag, han var inte till-räcklig påläst i Frödings ämnen! Han sa att han hellre villespela krocket med sig själv. Han la patiens. Fröding log.
Så. En trilla med en hel familj kommer körande till gårds; det var dr Jens Torp, Frödings läkare i Lillehammer, som följdei spåren på den nervsjuke patienten och diktaren. Torp var kor-pulent, tung, vilket inte hindrade honom från otaliga utryck-ningar runt staden efter patienterna.
Söndag middag. Det serveras laxöring från den närbelägna forsen i Gudbrandslågen. Vid bordet vill Hamsun bjuda Frö-ding på ett glas öl. Dr Torp rycker till,5 tycks vilja säga något,men tiger. Hamsun anar ingenting – Fröding får sin halva öltill maten! Efter måltiden tar doktorn med familj tag i Fröding och släp- per honom därefter inte! Något mer samtal blir det därefter ejheller. Tillbaka till Lillehammer åker så Fröding som medresenäri doktorns vagn. Efteråt sänder Fröding Hamsun en hälsning.
I brev till vännen Mauritz Hellberg i Karlstad beskriver Frö- ding den norske författaren, som han finner egendomlig ochintressant. Iakttagaren Fröding upplever Hamsun som helt likBjørnson i anletsdragen, som lite gråblek, demonisk, bedrövatbehärskat ensam, lite misstänksam – och ytterligt oförvägen.
Han beskriver vidare Hamsun som en stor, välbyggd och präk-tig man, en riktig viking, en kämpe, full av förakt och bitterhetoch självkänsla och nyckfullhet, men på sitt sätt älskvärd.
Fröding karakteriserar Hamsun också senare: han ser alltid bitter och hämndgirig ut, som en man från den korsikanskavendettan.
Fröding rapporterar att Hamsun vid besöket hade visat ho- nom en mängd nya ”Strindbergiana” från Paris, där Hamsununder ett par år var svenskens bästa vän. Han hade där tagitinitiativet till en insamling till den svårt behövande Strindberg6.
En vacker dag bröt Strindberg vänskapen och avvisade Hamsunnär denne kom på besök. Han ansåg att Hamsun hade utsatthonom för ”moralisk misshandel”. Hamsun gav sedan stolttusan i Strindberg.
Det hade naturligtvis blivit så där ”Vår Nåde och Eders Nåde trivas ej under samma tak” mellan dem, skriver Fröding i ef-terhand i en personlig tolkning av brytningen7.
Fröding hade under mötet också fått ta del av Hamsuns enga-gerade antipatier mot ”de fire store”. Han fördjupar detta i ettbrev till Heidenstam juldagen 1895, strax före sitt mentala sam-manbrott vid nyåret en vecka senare.
Hamsun går våldsamt i härnad mot det helnorska, skriver Fröding, men han ”tyckes mig ibland ha något av lægepredi-kant [lekmannapredikant] själv och är ibland rent befängt straff- domsmoralisk”. Hamsun benämner under mötet Bjørnson ned-sättande som ”Guds son”. Fröding ser framför sig som ett skå-despel där Hamsun träffar Ibsen på Karl Johan och Hamsundrar ner mungiporna för att se djävulskt hånfull och avskräck-ande ut.
Fröding har på Balberg försiktigt försökt att ta den arme Ib- sen i försvar, vilket fick Hamsun att kasta etter och galla överbåde Fröding och hans uppassande beskyddare, dr Torp. Dettarinner dock av den gode Fröding: ”Jag är i alla fall glad iHamsun”, skriver han till Heidenstam, ”det är något tusan-djävla i honom, dels äkta, dels konstgjort, men även det oäktahar ett visst behag hos honom, man ler invärtes åt hans imper-tinenser och imponerande attityder – han är stilig på någotunderligt halvt klumpigt, halvt graciöst vis, som jag inte kanförklara i korthet.” Fröding antyder slutligen att han fruktar att Hamsun skall raljera med honom i sina kommande romaner.
De båda författarna torde ha haft obetydlig kontakt med var-ann senare i livet.
Fröding var en vän av Norge, en orubblig, känslomässigt engagerad samförstånds- och fredskämpe; framför allt var hanen modig, klarspråkstalande journalist och rent av ”fredspoet”i den oförsonliga unionsstriden fram till 1905. Mellan bäggeländerna stod han nästan ensam bland de två parnassernas sto-ra författare. Hamsun råskällde i tal och skrift mot broderfol-ket i öster. Under sina år på Maurbakken anmälde han sig till skytteföreningen i Drøbakk för att, om det blev nödvändigt,kämpa i skyttegravarna. Detta bekom antagligen inte Frödingsärskilt väl. Som Norgevän kämpade han utan åtskillnad motde högröstade, oförsonliga krigshetsarna på båda sidor omKölen, och detta till stora personliga kostnader Till sin 50-årsdag 1910 får den sjuke skalden, som nu vårdas på Gröndal, ett telegram från Hamsun: ”Jeg hilser deg ærbødigav hele mitt hjerte.” Likaså, när Fröding går bort ett halvårsenare, skriver Hamsun en nekrolog i de största Köpenhamns-tidningarna. Och i Norge skulle den store svenske poeten kom-ma att bli älskad av folket.
Hamsun har många år kvar: 1920 kommer Nobelpriset från Svenska Akademien, som 80-åring går han med obruten strids-anda in i en förödande krigsjournalistik. I 90-åringens ”På gjen-grodde stier” har det kommit något nytt i hans penna, någotnästan frödingskt i hans varsamma, dröjande tonfall.
1 I brev till Birger Mörner från Karlstad 17.12.1892. F.ö. var Fröding mest nöjd 3 Odaterat brev från Hamsun till Mauritz Hellberg 4 Karakteristiken av Fröding ger Hamsun 1928 i ett brev till den svenske litteraturhistorikern Walter Berendsohn.
5 Frödings förhållande till alkohol var som bekant dramatiskt: han kunde konsumera fem flaskor konjak på ett dygn! 6 Kommentar till ovanstående brev i Michanek/Rosenblads ”Gustaf Frödings 7 Brev till Heidenstam i november 1895.

Source: http://innopol.no/uploads/AABfin.pdf

meccamedical.com

INTAKE FORM 1. HEALTH HISTORY Please list any accidents or surgeries in the last year: List of medications you are currently taking: 2. TODAY'S VISIT What service are you here for today? Have you ever received this service before? If today's visit is for a massage, kindly skip to section #5 3. SKIN CARE Are you under the care of a dermatologist? � Renova � Other prescription

Copyright © 2010-2014 Drugstore Pdf Search