Remissyttrande 2013

PUBLIC  SERVICERÅDET  
2013-01-18 Kulturdepartementet 103 33 Stockholm Remissyttrande över Nya villkor för public service (SOU 2012:59) Detta yttrande har två delar. Vissa frågor av särskilt intresse behandlas i del 1 och Public servicerådets samtliga stäl ningstagande redovisas i korthet i del 2. I sina stadgar framhåller Public servicerådet att public service radio och television skal främja en demokratisk utveckling genom att bidra til en vidgad yttrandefrihet. Radio- och tv-företag med public serviceuppdrag skal i hela landet bedriva en sändnings-verksamhet av hög kvalitet både tekniskt och innehål smässigt. Verksamheten skal finansieras med offentliga medel, som tv-avgift el er skattemedel, helt utan privata eller kommersiella inslag. Rådets uppgift är att som nätverk och opinionsbildare slå vakt om dessa grundläg-gande public servicevärden och dessutom stödja arbetet med att förstärka dessa värden för radio och television i Sverige. Rådet är en ideell organisation som skall bi-dra til att slå vakt om och stärka den demokratiska kontrol en över de radio- och tv-företag som har samhäl ets uppdrag att bedriva public serviceverksamhet. Public servicerådet anser att kommittén i många stycken har gjort ett förtjänstful t utredningsarbete. Väl genomarbetat och konstruktivt är resonemangen kring alterna-tiva finansieringsformer, som tyvärr inte remissbehandlas denna gång, liksom över-blicken Public service och framtiden (Avsnitt 2). Vi är dock överraskade över det bristfäl iga resonemanget kring public serviceorgani-sationen. Vi efterlyser enklare lösningar med ökad transparens och bättre demokra-tisk förankring hos uppdragsgivarna (svenska folket). I betänkandet ges stort ut-rymme åt digitalradio. Här saknas dock övertygande fakta och förslag om hål bara lösningar inför framtiden. Vi redovisar därför i detalj fakta och våra synpunkter om digitalradio. Public servicerådet
I omvärldsbeskrivningen finns några felaktigheter som måste nämnas för att helhets-bilden av svensk radio- och tv-marknaden skal bli korrekt. Ifråga om aktörer på tv-marknaden (3.1) omnämns inte det civila samhäl ets tv-kanaler. Många sådana kanaler är sedan länge etablerade i Sverige. Exempelvis Öppna kanalen i Stockholm når idag nära en halv miljon hushål . Den ideel t drivna kanalen, som etablerades 1993, har överlevt samtidigt som många kommersiella aktörer har kommit och gått. Att dessa lokala kanaler ”glöms bort” kan bero på att dessa inte har medel att delta i de tittarmätningar som SVT och kommersiella aktörer bedriver tillsammans. I betänkandet redovisas även närradion felaktigt (sid. 67). Det finns idag i Sverige 117 närradiostationer, som drivs ideel t och därmed lever upp til det som ursprungli-gen var tänkt med ”föreningsradion”. Dessutom finns ca 25 närradiostationer, som är kommersiella lokala radiostationer, vilket måste tas i beaktande när man vil redovisa en sann bild av reklamradiomarknaden. 1.2 Public service och framtiden (kapitel 2 i betänkandet) Kommittén har här i detta avsnitt förtydligat den inriktning av public servicebolagen som krävs för att samhäl et skal kunna ge fortsatt strukturel t stöd för verksamhe-ten. Vi delar denna syn. Vi vil dock ifrågasätta att som ett vil kor i sändningstil ståndet ange att ”hög kvali-tet” skall utmärka programverksamheten (sid. 53) utan att begreppet även definieras och faststäl s med av samhäl et önskade minimikrav. Att man exempelvis sänder ett program med känt kommersiel format, som lekprogram för vuxna, kan det vara mycket bra inom sin genre, men inte passa in i den helhet på programutbudet som man kan kräva av ett public service bolag. Tydligare kvalitetskrav på innehål et kan också möjliggöra att SVT kan avstå från kostsamma satsningar med kommersiel prägel som Melodifestivalen och Eurovision Song Contest. Principen bör vara att om sådana underhål ningsprogram likväl kan sän-das av kommersiel a tv-företag och nå hela befolkningen kostnadsfritt så bör public service avstå. Besparingarna kan användas för kvalitetshöjningar på andra program-områden el er att öka den andel av licensmedel som til delas Utbildningsradion. Kvalitet kan också användas för att ange tekniska minimikrav. Exempelvis kan man kräva att bild och ljudkvalitet al tid hål er högsta kvalitet. I detta ingår här bl.a. att bildhanteringen al tid skal vara den bästa utan att bild och ljud förvanskas el er inte hål er måttet på annat sätt. Detta sker inte när filmer och stil bilder i 4:3 format ”dras ut” i bredbildformat 16:9 vilket dagligen förekommer i SVT:s sändningar framför al t ifråga om arkivmaterial. En sådan hantering anser vi bryter mot rimliga kvalitetskrav och måste uppmärksammas. Vi föreslår att riksdag och regering faststäl er en grundläggande kvalitetsram. För en sådan när det gäl er fiktion kan man utgå ifrån de kvalitetskriterier för TV-program som formulerades av Leif Furhammar i betänkandet om stöd til TV-produktion (SOU 1997:172): För att motverka likriktning bör ett TV-program äga ett rimligt mått av formel och/el er innehål slig originalitet. För att motverka en ökad kommersialisering bör det ha integritet, d.v.s. äga ett rimligt mått av moralisk självständighet. För att motverka förytligande bör det ha ett beräknat överlevnadsvärde utöver dagsaktualitetens. För att ha ett bruksvärde skal det ha något att berätta el er förmedla som är av upplevelseintresse för en i sammanhanget rimligt stor publik. Det skal ha en fungerande form. Det skal inte bidra til att fördomar sprids. Det skal inte motverka demokratins grundvärden. 1.3 Statsmakternas roll, förvaltningsstiftelsen (2.2.2, 9.6) och Programföretagens uppdrag (4) Kommitténs resonemang om statsmakternas relation til programföretagen är bra. Vi menar dock att gränsdragningen handlar om programföretagens publicistiska integri-tet. Det handlar här om den faktabärande verksamheten; nyheter, reportage, debatt och dokumentärer som utförs i förhål ande til motsvarande verksamhet inom kom-mersiel a medier främst dagspressen och i begränsad omfattning kommersiel televi-sion. På radioområdet har idag SR ingen publicistisk konkurrens av betydelse. Man kan däremot ifrågasätta om gränsdragningen är av motsvarande betydelse när det gäl er underhål ning inklusive direktsänd sport. Det kan finnas anledning att ta upp ett resonemang om samhäl suppdraget kan för-tydligas genom att göra en uppdelning mel an det publicistiska (journalistiska) upp-draget och det kulturpolitiska. I detta sammanhang bör man också överväga möjlighe-terna att lägga det publicistiska uppdraget i ett eget bolag liksom ett annat för un-derhål ning och sport. Vi saknar ett sådant resonemang i betänkandet. Det finns inte til räckligt övertygande motiv för att inte programbolagen skul e kunna vara statliga bolag. I det al männa medvetande betraktas de tre bolagen som statliga. I betänkandet saknas resonemang om public servicebolagen i grannländerna (DR, NRK, RUV och YLE) som inte har samma komplicerade organisationsstruktur som den svenska public servicesfären. Man kan säga att dessa samtliga fyra är helt statliga bolag/institutioner. I Sverige är det också ett av staten helägt bolag – Teracom - som distribuerar publicservicebolagens program. Ett direkt statligt ägande onödiggör ock-så den s.k. förhandsprövningen och gör det dessutom enklare för staten att fortlö-pande följa upp och utvärdera verksamheten. När public servicebolagens självständighet diskuteras bör man vara varse tankarna som dryftats tidigare år om att bolagen skal bli självfinansierade, d.v.s. ta hand om hela uppbörden av tv-avgiften själv utan inblandning av regering och riksdag. Detta skul e sannolikt bidra til att public servicesfären utvecklas til ”en stat i staten” utan inflytande från samhället. Det är hög tid att man uppmärksammar faran med en or-ganisation som kan leda til att public servicesfären blir självägande med ökad makt för företagsledningarna och minskad insyn och inflytande för samhäl et genom det politiska systemet. Det är meningen att de i förvaltningsstiftelsen utsedda politikerna för staten skal representera al mänintresset och därigenom påverka verksamheten på ett övergri-pande vis. Teorin är god, men i verkligheten är det stiftelsens ordförande och public serviceföretagens ledningar som genom denna stiftelse kan påverka politikerna och även i praktiken kan styra dagordningen för mediepolitiska beslut i Riksdagen. Stiftel-sen ordförande är inte opartisk utan företräder public servicebolagen. Det bör noteras att nuvarande ordförande tidigare var ordförande för SR och innan dess chef för SR. Det kan starkt ifrågasättas att stiftelsekapitalet bör ökas. Inte hel er skal stiftelsen ha möjligheten att ta ut koncernbidrag från programbolagen. Vi motsätter oss åtgärder som kan leda til att förvaltningsstiftelsen i praktiken förvandlas til en självgående byråkrati. Förvaltningsstiftelsen är dysfunktionel och fungerar som ett demokratiskt alibi för nuvarande system. Paradoxalt motverkar konstruktionen sitt syfte och istäl et stärks ”den omvända demokratin”, d.v.s. public servicebolagens ledningar får ökat inflytande över politikerna. Det är naturligt att ägarna til public service, d.v.s. medborgarna skal ha ett direkt inflytande över verksamheten genom sina valda ombud; riksdag och regering. Vi ser invändningar om att politiker skulle påverka innehållet i bolagens publicistiska upp-drag, som ren skrämselpropaganda. Ägarkonstruktionen för de tre public servicebolagen kan ersättas med en transparent lösning som innebär en tydligare demokratisk förankring. Vi föreslår att respektive public servicebolag – liksom i våra nordiska grannländer – blir direktägda av staten och man inrättar en public servicenämnd med företrädare för riksdagspartierna som i för-sta hand har til uppgift att utse ordförande i resp. bolag. Nämnden skal i sin arbets-ordning ha til uppgift att utse respektive ordförande uteslutande baserat på kompe-tens och inte partitil hörighet. Vi anser att kommittén inte til räckligt belyst behovet av svensk dokumentärfilm och SVT:s ansvar för detta. Det handlar främst om att SVT måste betala betydligt bättre för de fristående dokumentärfilmarnas arbete i Sverige. Detta kan finansieras genom att minska kostnaderna til fristående produktionsbolag för kommersiel t präglade underhål ningsprogram Vi konstaterar att det finns stora behov i utbildningen. Den unika svenska lösningen med för utbildningsområdet särskilt organiserat public servicebolag gör att utbild-ningsutbudet står starkt. Med tanke på utbildningens behov, på vikten av att lyfta fram språkliga minoriteter och personer med funktionsnedsättning, samt folkbildning-ens behov behöver utbudet fortsatt förstärkas. Det är vidare av stor vikt att UR-program får attraktiva och relevanta sändningstider i SR och SVT:s tablåer. Det är positivt att folkbildningen skrivs in som ett utbildningsområde i sändningstill-ståndet. I det sammanhanget är det viktigt att Kunskapskanalens existens säkras. Högskolor och universitet förändras snabbt med föreläsningar på nätet – här kan inte minst Kunskapskanalen om UR får ett större inflytande över kanalen spela stor rol för hela den högre utbildningen. Kunskapskanalen uppfattas av många idag som UR:s tv-kanal. Det är hög tid att låta UR driva kanalen i egen regi och ytterligare stärka mång-falden. Dessutom markeras att SVT och UR är två skilda bolag med olika uppdrag. Inget bör hindra att de två bolagen kan fortsätta ett samarbete efter detta. Vi före-slår att behövliga resurser för detta överförs från SVT til UR. UR får idag en andel under fem procent av licensmedlen, och det är en andel som borde öka betydligt. Detta kan förslagsvis ske genom att SVT gör besparingar genom att minska sitt utbud av kommersiel t präglade underhållningsprogram (se 1.2 ovan). UR gör värdeful a insatser ifråga om medieutbildning el er ”media literacy”. Vi menar dock att man bör satsa på praktisk utbildning ifråga om radio och tv i form av samar-bete och samverkan med det civila samhäl ets medier – community media - främst närradio och öppna tv-kanaler. Behoven är stora och möjligheterna många. Särskilt relevant är detta ifråga om personer med invandrarbakgrund och ungdomar. Vi tror att en sådan samverkan mel an dessa två icke-kommersiel a mediesektorer skul e in-nebära en win-win situation för bägge sidor. Detta bör närmare utredas. 1.6 Programverksamhet på minoritetsspråk (2, 4.7) I Kapitel 2 uttrycker utredarna sig mycket positiv til inkludering av olika grupper i samhäl et: Det ligger i al mänhetens intresse att programföretagen bidrar til ett inklu-derande samhäl e där al a har möjlighet att ta del av utbudet. Det samhäl sansvaret utgör, menar vi, en av grundvalarna för public service.” (sid. 53) Förutsättningen för att vara inkluderande i ett demokratiskt perspektiv är att man har en tydlig definition av vilken publiken är och vilka demokratiska och mediala behov den har beroende på sin stäl ning i samhäl et. Det är bra att andra språkgrupper (invandrare) än de nationel a har uppmärksammats av kommittén. Det finns dock en risk att invandrarnas demokratiska rättigheter som medborgare i förhål ande til public service förvandlas til ”bevarandet av kulturidenti-tet”, vilket är motivet til programutbud för de nationel a språkgrupperna. Detta trots att kommittén har försökt skilja mel an de här grupperna och deras behov när det gäl er public service. Varje individ el er medborgare över 18 år skal betala tv-avgift oavsett om man har användning av public service el er inte. Enligt språkexperter tar det i genomsnitt 5-10 år til att til ägna sig ett språk. Är det rättvist att invandrare redan från början av sin vistelse i Sverige betala tv-avgift utan att språkligt kunna ta del av public service tjänster? Det handlar inte i första hand om program där invandrare enbart ”informe-ras” om det svenska samhäl et utan program som ger möjlighet för invandrare att komma til tals i den svenska offentligheten och lära känna sina rättigheter och skyl-digheter som medborgare. Vi efterlyser en mer tydlig definition av andra språkgrupper och en tydligare analys av deras behov av public service som ett folkbildande media utifrån ett demokratiskt och medborgerligt perspektiv. Sveriges Radio sänder genom SRI (SR international) program för invandrare. Enligt redaktionsreglerna ska varje språkredaktion fungera nästan som vilken svensk nyhets-redaktion som helst, men man får enbart befatta sig med svenskrelaterade nyheter. Man får exempelvis inte hel er ta upp nyheter om flyktingar och deras problem i Sveri-ge i och med att ”SRI är en vanlig svensk redaktion”. Detta har enligt vår mening förvandlat SRI til redaktioner som jobbar för en fiktiv publik. Var finns en nyanländ invandrare som plötsligt begränsar nyhetsintresset för sitt hemland liksom övriga världen och koncentrerar sig enbart på nyheter från Sverige? Av dessa skäl och med tanke på att utredningen föreslår att möjligheten til överens-kommelse mel an public service företag om ansvarsfördelningen för utbudet på mino-ritetsspråk ska bort, bör public service satsa på utbud för invandrargrupper i ett gemensamt projekt som bidrar til bredare användning av medieformer (bild, ljud, text) och bredare innehål (folkbildning, nyheter och interaktion). Ett förslag är att utse en arbetsgrupp besående av personer som har kunskap i me-dia-, demokrati- och integrationsfrågor. Arbetsgruppen ska ha til uppgift att definiera språkgrupperna och deras specifika behov när det gäller public service. Arbetsgrup-pen ska vägleda samarbetet mel an public serviceföretag i samband med företagens utbud til språkgruppen ifråga. Vi vil här också påminna om närradion, som på de flesta hål domineras av just olika invandrargrupper inklusive vissa språkgrupper som det av naturliga skäl inte finns möjlighet att inrymma i ett public serviceutbud. Inom den ideellt drivna närradion sak-nas dock helt vad som kan betecknas som publicistisk verksamhet eftersom det inte finns ekonomiska förutsättningar att bedriva en journalistisk verksamhet. Här bör man överväga möjligheterna att upprätta en publicistisk samverkan - exempelvis ny-hets- och reportageutbyte - mel an SR International och närradiostationer i hela lan-det. I en sådan diskussion bör även Utbildningsradion inkluderas (se 1.5 ovan). Public servicerådet uppskattar att kommittén gjort ett al varligt försök att beskriva tekniken och föreslå lösningar ifråga om digitalisering av ljudradiosändningar i Sverige. Vi ser det som särskilt positivt att man även behandlar andra tekniker än DAB-systemet. Tyvärr har kommittén i flera och avgörande delar dragit felaktiga slutsat-ser. Det saknas påtagligt övertygande fakta om att FM-nätet behöver vare sig ersät-tas el er kompletteras med ett DAB-nät. Vi noterar att kommittén i sin historieskrivning inte redovisar de extra kostnader om ca 400 miljoner kr som belastade rundradiokontot 1995-2002 för det första miss-lyckade försöket med DAB. Det finns ett uttalat behov av en sådan redovisning ef-tersom inte hel er SR har offentligt redovisat hur dessa extra anslag har använts. Behovet av DAB saknas I den allmänna debatten liksom även i detta betänkande saknas en grundläggande redogörelse för behovet av fler etersända radiokanaler i Sverige. Hur ser behovet ut för fler public servicekanaler utöver de nu befintliga kanalerna på FM och Internet? Vilka fakta ligger til grund för att DAB skul e innebära ökade vinster för den kommer-siel a radiobranschen? Det finns vare sig i Sverige el er i andra länder någon konsumentefterfrågan på DAB-radio och inte hel er något missnöje med nuvarande FM-radio. Mångfalden på radioområdet kommer sannolikt inte att öka med en helt ny infrastruk-tur för ljudradio som DAB innebär. Under hösten 2012 inkomna ansökningar til Myndigheten för radio och tv om marksänd digitalradio visar att intresset inte är så stort som tidigare utmålats i pressen. Av de 26 ansökningarna kommer nämligen 81 % från de två nuvarande oligopolen för rikstäckande reklamradio i Sverige; 11 från MTG Radio och 10 från SBS/NRJ. En ansökning kommer från Norrköpings Tidningar och två från kommersiel a närradiostationer; DB Media och Skärgårdsradion. Det mesta tyder på att medieägarkoncentrationen inom reklamradio inte kommer att begränsas med hjälp av DAB-tekniken. Vi tror inte hel er att en rikstäckande kommer-siel nyhets- och samhäl skanal kan konkurrera med SR P1 och bli lönsam. Inte hel er finns det ekonomiska möjligheter att utan ett statligt stöd bedriva nyhetssändningar på minoritetsspråk. Skälet är främst det begränsade befolkningsunderlaget och det stora antalet språk. Få länder går över til digitalradio idag Det saknas i betänkandet en global översikt av radioområdet utöver ett fåtal västeu-ropeiska länder. Detta ger ju en missvisande bild av utvecklingen. FM-radion står stark och DAB är i världen en marginel företeelse. Idag finns FM-radion i al a världens 200 länder. Det är en världsstandard. Mot al a ryk-ten har ingen nation hittills bestämt datum för att avveckla sitt FM-nät. Det finns inte hel er några behov av att frigöra detta frekvensband (Band I ) för andra ändamål än ljudradio vilket också påpekas i betänkandet. Enligt EU-direktivet om elektronisk kommunikation kan inte en medlemsstat förbjuda användning av ett frekvensområde som är internationel t avsatt för en specifik användning. Europakommissionen har meddelat att man inte tar några beslut om ”en europeisk standard” för digitalradio, men ser helst att s.k. multiplattformar utvecklas, d.v.s. att en och samma mottagarapparat skall kunna ta emot flera olika system som FM, DAB/DAB+, DRM30 och DRM+. Internationel a Teleunionen (ITU) har drivit på en övergång från analog til digital television, men inte ifråga om ljudradio. Det är EBU - public servicebolagens intresseorganisation - som driver lobbying för DAB-systemet. Danmark och Norge vil att public service och de kommersiel a radionäten skal gå över til DAB, men att FM blir kvar för de mindre radiostationerna. Finland planerar att an-vända Band I I (223-240 MHz) för television. Eftersom en stor majoritet av världens länder under de närmsta decennierna med stor sannolikhet inte avvecklar sin FM-radio finns det hel er ingen tidspress för Sverige att anamma DAB, en teknik som kan betraktas som föråldrad. Däremot kan det finnas anledning att utveckla en modernare digital etersänd radio som baseras på det fre-kvensutrymme som idag finns på Band I-II liksom frekvenser under 30 MHz. Till skill-nad mot vad som framförs i betänkandet (11.5) bedömer vi således att även Band I kan användas för rundradiosändningar. Provsändningar med DRM+ skal i år genomfö-ras i Norge i såväl Band I som Band I . En DRM+ radiokanal tar endast 100 KHz band-bredd och är därför mer frekvenseffektiv än DAB. Det svenska FM-nätet, som är robust och modernt, kan vid behov uppgraderas. En sådan uppgradering kan i många fal kunna innebära att befintlig FM-sändare konverte-ras för digitala sändningar (DRM+) och att befintlig antennutrustning bibehål s. Det finns i världen ett stort utbud av effektiva FM-sändare även i budgetklass för mindre aktörer. Detta är särskilt viktigt för lokala radioaktörer som närradion. Moderna FM-sändare ger också en god ljudkvalitet. Om ljudkvaliteten i DAB ska kunna matcha FM som det kan vara idag (moderniserat) får det rum högst fem radiokanaler per multiplex. Detta har verifierats med lyssningstester. På FM-bandet finns gott om frekvensutrymme för mindre radiostationer i hela landet. Det är dock trångt om utrymmet i Stockholmsområdet och Skåne. Trängseln beror på att de tre radiosektorerna i Sverige; public service, kommersiel radio och närra-dio, alltid har utvecklats utan samband med varandra och alltid utan strukturel sam-ordning från statens sida. FM-bandet utnyttjas inte optimalt, men detta kan lösas genom en s.k. omplanering. Detta är kostsamt, men en samhäl sekonomiskt betydligt bil igare åtgärd än lägga ned FM och satsa på DAB-systemet. Det finns ingen regel som säger att ny teknik al tid innebär en förbättring för al a. DAB+ kan innebära en förbättring, men enbart för de stora radioföretagen och då inte nödvändigtvis för lyssnarna och skattebetalarna. Internetradio När DAB prövades första gången 1995 fanns det en möjlighet til framgång som inte är tänkbar idag. Vid den tiden var inte ens Internet påtänkt som distributör av radio och tv-program utan det handlade mest om enklare webbsidor, e-post och BBS. Då kunde man tänka sig att det kunde finnas en efterfrågan av fler radiokanaler. Nu är mer än en tredjedel av världens befolkning är uppkopplade på Internet och här finns mer än 30.000 digitala radiokanaler til gängliga. Dessutom distribueras musik i stor och ökande omfattning via iTunes, Spotify, Wimp och liknande. Samtidigt ökar bl.a. distributionen av television på nätet som SVT Play och olika filmtjänster. Behovet av bandbredd ökar ständigt och utbyggnad av kapaciteten sker hela tiden. Exempelvis finns i bostadsfastigheter i Stockholm til gång til upp til 1.000 Mb bandbredd. I jäm-förelse med tv tar radion obetydlig andel av bandbredden. Detta är således inte ett skäl för att öka det trådlösa utrymmet för just ljudradio. Få kunde förutse att mobilt internet skul e slå igenom så snabbt och på så bred front. Lika svårt har man kunnat förutse den genom 4G (och senare 5G) mycket vidgade bandbredden för mobilt internet. Vår uppfattning är att denna utveckling har defini-tivt slagit undan benen för DAB, som ju i jämförelse framstår som ålderdomligt. Public servicerådet delar Post- och telestyrelsens instäl ning som redovisas i betän-kandet om fortsatt användning av FM med Internet som komplement (sid. 378). Vi kan dock tänka oss att andra digitala tekniker, som DRM+, prövas på FM-bandet paral-lellt med analoga sändningar. Myter om energisparande En digital sändare sägs behöva betydligt mindre effekt för att nå ut lika långt som en analog FM-sändare. Men detta gäl er inte mottagarsidan där energiförbrukningen blir högre. Än så länge vil inte mobiltelefontil verkare ha DAB i sina telefoner eftersom detta drar 8-9 ggr mer energi än en inbyggd FM-mottagare. Om man skal ersätta en större FM-sändare med DAB+ måste man också räkna med att placera ut slavsändare för att få samma räckvidd som tidigare. Nya FM-sändarna är mycket mer energieffektiva då de nästan inte har några energiförluster. En modern FM sändare drar ca 70% mindre med elström än en äldre typ för analog FM. En FM sändare kan idag vara lika energieffektiv som en DAB-sändare. DAB+ är kostnadseffektivt om al t kanalutrymme utnyttjas, men det är kostsamt att administrera och driva en programproduktion för nya kanaler. Det har talats om att Sveriges Radio behöver kanske 100 miljoner kr extra per år för att starta och driva 6-8 nya kanaler utöver de FM-kanaler man har idag. Det handlar om studioteknik, per-sonal och upphovsrättskostnader för musik etc. DAB fungerar inte för lokal radio Vi välkomnar betänkandets slutsats att DAB inte är lämpligt för lokala sändningar och menar att FM inte kan stängas av förrän en lösning för närradion finns. Liknande slut-satser har utredningar i Danmark, Norge och Storbritannien kommit fram til . På sidan 377 skriver kommittén att ”vissa företrädare för närradion” har framfört att FM-sändningarna för lång tid framöver är den bästa sändningstekniken och att vid en senare övergång til digital teknik DRM+ bör användas. Vi vil här framhål a att ”vissa företrädare” är de två paneuropeiska organisationerna för det civila samhällets medie-sektor Community Media Forum Europe och AMARC Europe, som gemensamt framfört sina synpunkter til Europakommissionen. Vi konstaterar också att när ”företrädare för närradion” uttryckte sitt stöd för T-DAB (sid. 365) 2008 var inte tekniken DRM+ känd liksom att de tekniska och ekonomiska konsekvenserna för att ingå i ett samlat DAB-system med multiplexer inte hade redovisats för närradion. Vi saknar ett resonemang i betänkandet om konsekvenserna av att lägga flertalet radiokanaler såväl public service som kommersiel a (liksom ev. även närradio) i samma sändarsystem Dessa anläggningar kommer att ägas och kontrol eras av ett och sam-ma bolag, Teracom, vilket i praktiken innebär ett marknadsmonopol. Dessutom blir gemensamma sändaranläggningar sårbara vid katastrof- och nödsituationer av olika slag. Slås en anläggning ut slås al a kanaler ut i ett sändarområde. Idag driver exem-pelvis närradion sina egna FM-sändare. Framtida satsningar Idag finns betydligt enklare teknik för digitala radiosändningar än DAB/DAB+ (T-DAB). Satsningar på sådan komplementär teknik innebär att den nuvarande sändningsstruk-turen med FM och Internet inte behöver ifrågasättas liksom att stora finansiel a åta-ganden inte behöver göras. En avgörande faktor för att etersänd digitalradio inte når framgång idag är att dessa enklare men modernare lösningar har fått stå til baks för en stark DAB-lobby. Situa-tionen underlättas inte av att mottagartil verkare väntar på de första länderna skall introducera den färdigtestade DRM+ som standard vid sidan av FM. Men i flera länder väntar man på de första mottagarna skal komma på marknaden innan sådana beslut tas. Mycket talar för att de framväxande ekonomierna, främst Indien och Brasilien, tar de första stegen eftersom en digitalisering på AM- och FM-bandet blir ett naturligt steg i jämförelse med att förändra hela sändningsstrukturen med DAB-systemet. Det är viktigt att ny teknik är framtidsinriktad. Vi föreslår att Sverige följer Finlands exempel och nu efter 18 år överger al a planer på att introducera DAB-systemet. Istället kan Sverige tillsammans med andra europeiska länder, men också framväxande ekonomier, introducera en mer framtidsinriktad och mindre kostsam teknik som för-slagsvis DRM30 och DRM+. Dessa tekniker kan prövas utan att man samtidigt behöver ta beslut om att avveckla de analoga FM-sändningar. Vi anser att staten utan större finansiel a åtaganden skul e kunna utreda och ta initia-tiv til att til sammans med public service, kommersiel radio och närradion bedriva provsändningar på några platser i Sverige eventuel t i samarbete med Post- och tele-styrelsen och Tekniska Högskolan KTH. Offentliga medel skal inte riskeras Public servicerådet delar regeringens instäl ning att utvecklingen av digitalradion skal vara marknadsdriven liksom att konsumenternas intressen skal vara vägledan-de. Detta innebär att offentliga medel inte satsas på att upprätta en ny infrastruktur för distribution av ljudradio i Sverige. Det handlar såväl om skattemedel som om tv-avgiftsmedel. Om den kommersiel a radiobranschen bedömer att man kan vara betjänt av DAB-radio så skal man naturligtvis få satsa på detta, men då med eget riskkapital. Staten el er public serviceföretagen har inte ansvar för att bygga upp en sändningsstruktur som syftar til att öka lönsamheten för kommersiel t drivna radioföretag så länge som inget behov av ytterligare public servicekanaler kan påvisas Ett bibehål et och vid behov ökat offentligt stöd för public serviceradion (SR och UR) skal inriktas på att utveckla innehål et (produktionsteknik, program och personal) framför al t för P1 liksom lokalradion i P4. Vi menar att en kostsam satsning på DAB-systemet med stor sannolikhet kommer att begränsa sådana insatser och kan bli til stor skada för framtidens publicserviceradio. 2. Public servicerådets ställningstagande till kommitténs bedömningar och förslag (med betänkandets avsnittsnumrering) 4. Programföretagens uppdrag 4.1.3 Kärnverksamhet och kompletterande verksamhet. Rådet til styrker 4.1.4 Granskningsnämnden… Til styrker 4.1.5 Til ståndsperiodens längd. Til styrker 4.2.3 Ett förstärkt kulturuppdrag. Til styrker 4.2 Nordiskt samarbete. Til styrker 4.4.4 SVT:s filmuppdrag. Til styrker med undandag för krav på bättre stöd til svenska dokumentärfilmare (se yttrandets avsnitt 1.4) 4.6.4 Utbildningsprogram… Til styrker med förslag på ökad andel av avgiftsmedel, överföring av Kunskapskanalen i UR:s egen regi och samverkan med civila samhäl ets medier (se avsnitt 1.5). 4.8.3 Ett bredare speglingsuppdrag. Til styrker 5. Att nå publiken 5.6.1 Til gängliggörande av företagens programutbud. Til styrker 5.6.4 Internet. Til styrker 5.6.5 Särskilt om tv-sändningar. Til styrker första stycket. Andra stycket ändras til att SVT har rätt til tre programtjänster och UR en (se även avsnitt 1.5). 8. Mångfald i programproduktionen 8.6.2 Omfattningen av extern produktion. Avstyrker. 9. Reglering av programföretagens verksamhet 9.2.4-5, 9.3 och 9.5 Public servicerådet delar kommitténs bedömning och förslag ang. reglering 9.6 Förvaltningsstiftelsen. Public servicerådet delar inte denna bedömning och avstyrker til skott til stiftelsekapitalet. Vi föreslår att ägarkonstruktionen avskaffas och staten blir direkt ägare av resp. bolag (se 1.2) 10. Programföretagens redovisning och oberoende från kommersiel a aktörer 10.1.2 Public serviceredovisningar. Til styrker. 10.1.4 Andra intäkter… Til styrker i bägge delar. 10.2.1 Sponsring. Vi avstyrker al direkt sponsring i public serviceverksamheten. 10.2.2 Indirekt sponsring. Til styrker. 10.2.3 Produktplaceringar. Til styrker. 10.2.4 Andra kommersiel a samarbeten. Til styrker. 11. Digitalradio (se yttrande avsnitt 1.7 ovan). Public servicerådet delar inte kommitténs bedömningar ang. DAB och avstyrker al a förslag som kan leda til att DAB-systemet med offentlig finansiering (skattefinansie-ring el er tv-avgiftsfinansiering) införs i Sverige via Sveriges Radio. Vi föreslår att Sve-rige följer Finlands exempel och al a statligt anknutna engagemang i DAB-systemet definitivt avvecklas. Vi til styrker dock förslaget om en översyn om marknadsutveck-lingen (11.10). Ifråga om övriga bedömningar och förslag avstår Publicservicerådet från att yttra sig. I beslutet av detta ärende har deltagit rådets samtliga styrelseledamöter. Originaldo-kumentet undertecknat av styrelseordförande.

Source: http://public-service.net/docu/remissyttrande.pdf