Italiano Farmacia on line: comprare cialis senza ricetta, acquistare viagra internet.

Archinfo.fi

Framtidsformer – Handlingsprogram för arkitektur, formgivning Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Marita Ulvskog(Kulturdepartementet) I propositionen redovisas ett handlingsprogram för arkitektur, form-givning och design. För första gången tas initiativ för att få en samladpolitik för området. De förslag som nu läggs fram skall ses som ett förstasteg för att förverkliga handlingsprogrammet.
I propositionen föreslås att målen för statens arbete med arkitektur, formgivning och design fastställs. Vidare föreslås ändringar i väglagen(1971:948), plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1995:1649) ombyggande av järnväg, som innebär att det görs tydligt att en estetiskttilltalande utformning skall kunna hävdas vid byggande och planläggning.
Ett antal åtgärder som kommer att vidtas för att staten skall vara förebildlig vad gäller arkitektur, formgivning och design redovisas.
Föreningen Svensk Form föreslås få ett nationellt uppdrag inom områdetformgivning och design. Ett antal regeringsuppdrag kommer att ges tillflera olika myndigheter.
2.1 Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948) . 52.2 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1649) om 4.1 Bakgrund. 104.2 Arkitektur, formgivning, design och kvalitet . 10 5 Mål för statens arbete med arkitektur, formgivning och design . 12 6.1 Behovet av lagändringar . 156.2 Plan- och bygglagen . 17 6.2.1 Estetiskt tilltalande utformning som ett 6.2.2 Byggnaders yttre form, utformning och 6.2.3 Ä ndring av byggnader. 206.2.4 Kommunens ansvar för en estetiskt 6.3 Väglagen och lagen om byggande av järnväg . 23 6.3.1 Väglagen . 236.3.2 Lagen om byggande av järnväg . 24 7.1 Staten som förebild . 257.2 Kvalitetsarbete inom statliga myndigheter . 277.3 Ekonomiska styrmedel . 30 8.1 Helhetsperspektiv på det offentliga rummet. 328.2 Samverkan i bevarande- och utvecklingsområden . 34 9.1.1 Arkitektutbildning. 379.1.2 Designutbildning. 389.1.3 Samverkansfrågor . 399.1.4 Forskning . 429.1.5 Praktik för studenter. 43 10.1 Debatt och utställning . 4710.2 Nationellt uppdrag inom formgivning och design . 50 Förslaget till lag om ändring i väglagen (1971:948) . 55 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen(1987:10). 55 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1649) ombyggande av järnväg. 56 Bilaga 1 Sammanfattning av förslaget till handlingsprogram. 57 Bilaga 2 Utdrag ur förslag till handlingsprogram, lagstiftning . 59 Bilaga 4 Deltagarförteckning remissmöte. 64 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998. 65 1. lag om ändring i väglagen (1971:948),2. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),3. lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg,4. mål för en statlig politik för arkitektur, formgivning och design (avsnitt 5), ett tidsbegränsat nationellt uppdrag inom området formgivning och design (avsnitt 10.2).
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948) Härigenom föreskrivs att 4 och 13 §§ väglagen (1971:948)1 skall ha Väghållning omfattar byggande och drift av väg.
Vid väghållning skall tillbörlig kulturmiljö. En estetisk utformningskall eftersträvas.
olägenhet utan oskälig kostnad, ochatt hänsyn tas till stads- och land-skapsbilden och till natur- och kul-turvärden. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1 Lagen omtryckt 1987:459.
2 Senaste lydelse 1988:953.
Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 §, 3 kap. 1 och 10 §§ samt 11 kap.
1 § plan- och bygglagen (1987:10)1 skall ha följande lydelse.
och en estetiskt tilltalande utform- ning av bebyggelse, grönområden, skall tas till förhållandena i an-gränsande kommuner.
Vad som anges i första stycket skall beaktas även i andra ärenden enligtdenna lag.
som är estetiskt tilltalande, lämplig som ger en god helhetsverkan.
1 Lagen omtryckt 1992:1769.
2 Senaste lydelse 1995:1197.
konstnärliga värden tas till vara.
Utöver de uppgifter byggnadsnämnden har enligt övriga föreskrifter i tilltalande stads- och landskaps-miljö, 2. uppmärksamt följa den allmänna utvecklingen inom kommunen och dess närmaste omgivning samt ta de initiativ som behövs i frågor omplanläggning, byggande och fastighetsbildning, 3. samarbeta med myndigheter, organisationer och enskilda vilkas arbete och intressen berör nämndens verksamhet, 4. lämna råd och upplysningar i frågor som rör nämndens verksamhet,5. övervaka efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen med- Byggnadsnämnden skall ta till vara de möjligheter lagen ger att för- enkla och underlätta ärenden för enskilda och bör därvid verka för attlagens föreskrifter om begränsning av bygglovsplikten vinner tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1649) om Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § lagen (1995:1649) om byggande av järnväg skall ha följande lydelse.
håll av järnväg skall hänsyn tas till håll av järnväg skall hänsyn tas till männa intressen såsom miljöskydd,naturvård och kulturmiljö. En este-tisk utformning skall eftersträvas.
järnväg skall tillses, att järnvägen får järnväg skall tillses, att järnvägen får oskälig kostnad, och att hänsyn tastill stads- och landskapsbilden ochtill natur- och kulturvärden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
Kulturutredningen föreslog i sitt slutbetänkande Kulturpolitikens inrikt-ning (SOU 1995:84) att regeringen i likhet med vad som skett i andraländer skulle ta fram ett förslag till nationellt arkitekturpolitiskt hand-lingsprogram. Utredningen drog också upp förslag till riktlinjer för ennationell politik för områdena bild och form i vilket inbegreps formgiv-ning och industridesign. I propositionen Kulturpolitik (1996/97:3) be-dömde regeringen att ett handlingsprogram för arkitektur och formgivningborde utarbetas och mål formuleras för ett sådant program. Kultur-utskottet delade regeringens bedömning när det gällde mål och åtgärder(bet. 1996/97:KrU1, rskr. 1996/97:129).
Efter riksdagens behandling av propositionen tillsatte regeringen en arbetsgrupp inom Regeringskansliet med uppgift att bl.a. utarbeta förslagtill handlingsprogram. I arbetsgruppen ingår representanter för Kultur-,Utrikes-, Kommunikations-, Finans-, Utbildnings-, Inrikes-, Närings- ochhandels- och Miljödepartementen.
Boverket har på regeringens uppdrag redovisat hur den aktuella lag- stiftningen inom plan- och byggområdet inverkar på den arkitektoniskakvaliteten. Uppdraget har redovisats i rapporten Arkitektonisk kvalitet ochPBL (Boverkets rapport 1997:1). Rapporten har remissbehandlats.
Arbetsgruppen har utarbetat departementspromemorian Framtidsfor- mer: Förslag till handlingsprogram för arkitektur & formgivning (Ds1997:86). En sammanfattning av promemorian och arbetsgruppens lag-förslag finns i bilaga 1 respektive bilaga 2. Promemorian har remissbe-handlats. Remissinstanserna är förtecknade i bilaga 3. Under remisstidenhölls ett remissmöte om förslagen i promemorian. Deltagarna vid dettamöte finns förtecknade i bilaga 4. En sammanställning över remissytt-randena och vad som framkom under remissmötet finns tillgänglig iKulturdepartementet (dnr Ku97/4825/Ka).
LagrådetI propositionen föreslås ändringar i väglagen (1971:948), plan- ochbygglagen (1987:10) samt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg.
Ä ndringarna är av sådan karaktär att Lagrådets hörande skulle saknabetydelse.
Arkitektur, formgivning och design är en del av vår kultur och vårt sam-hälle. Det vi bygger och de föremål vi formger skapar den omgivning sompåverkar vårt sätt att leva. Därför måste vår omgivning uppfylla höga kravpå kvalitet ur bl.a. funktionell, teknisk, ekologisk och estetisk synvinkel.
I det arbete med frågor om arkitektur, formgivning och design som regeringen inledde i och med propositionen om kulturpolitik läggs storvikt vid hur staten genom egna åtgärder kan stimulera också andra attlyfta fram kvalitetsfrågor i den byggda och formade miljön. Vidarebetonas värdet av debatt och ökad insikt kring dessa frågor. Det förslagtill handlingsprogram som en arbetsgrupp inom Regeringskansliet harutarbetat utgör inledningen till en långsiktig process för förbättrad kvaliteti den byggda miljön. Vissa frågor behöver dock utvecklas vidare, detgäller särskilt inom områdena formgivning och design samt park ochlandskap. Arbetsgruppen kommer att fortsätta sitt arbete.
Regeringen har även vidtagit åtgärder för att förbättra förutsättningarna för en god utveckling av svensk arkitektur, formgivning och design.
Bland dessa åtgärder kan exempelvis följande nämnas: Boverket har påregeringens uppdrag analyserat vilken roll lagstiftningen har spelat förden arkitektoniska kvaliteten (Arkitektonisk kvalitet och PBL, Boverketsrapport 1997:1). Myndigheter som förvaltar fastigheter och anläggningarhar på regeringens uppdrag redovisat hur de arbetar eller avser att arbetaför att främja arkitektoniska och gestaltningsmässiga kvaliteter i sinverksamhet. Arkitekturmuseet har fått nya lokaler och tillförts ökadeanslag, bl.a. för produktion av en basutställning. Röhsska museet har fåttett nätverksansvar för konsthantverk och formgivning samt särskildamedel för ändamålet. Göteborgs universitet, Umeå universitet och Konst-fack har av regeringen tilldelats medel för att genomföra samarbetsprojektmellan de konstnärliga och tekniska utbildningarna och näringslivet.
Kungl. Konsthögskolan anordnar påbyggnadsutbildningar för arkitekter,konstnärer och tekniker i vägars, broars och övriga trafikmiljöerskonstnärliga gestaltning. Vidare är de arkitektoniska kvaliteterna en av deaspekter som skall beaktas i kommuners arbete med lokalainvesteringsprogram för en ekologiskt hållbar utveckling.
Arkitektur, formgivning, design och kvalitet I propositionen om kulturpolitik användes begreppen arkitektur ochformgivning. De avser i sammanhanget planering och gestaltning avmiljön i vid bemärkelse och omfattar allt från stadsbyggnadskonst, land-skapsarkitektur, byggnadskonst och inredning till utformning av föremål.
Följande kan sägas om begreppen som används i denna proposition.
Arkitektur avser normalt byggnadskonst, byggnadsstil eller byggnadssätt.
Begreppet används också i en vidare betydelse och innefattar även inred- nings- och landskapsarkitektur samt utformning av bebyggelsemiljöer.
Formgivning står i ordets ursprungliga mening för utformningen av föremål. Av historiska skäl har begreppet kommit att förknippas med dethandgripliga formandet av produkter där materialkunskapen spelar storroll. För att markera att motsvarande arbete i en industriell process ocksåinnebär ett ingripande i denna har ordet design vunnit gehör inom denyrkesgrupp som kallar sig industridesigner. Enligt detta språkbruk gesbegreppet design en vidare betydelse än begreppet formgivning ochanvänds både om processen, professionen och den färdiga produkten. Pådetta sätt kommer begreppen att användas i det följande.
Kvalitet kan inte definieras en gång för alla. Våra erfarenheter, kun- skaper och värderingar påverkar hur vi ser på kvalitet. Vad som ansesutgöra god kvalitet förändras också av situationen och tiden. God kvaliteti vår miljö förutsätter att vi fortlöpande ifrågasätter vilka behov vi skallprioritera och vilka lösningar som skall möta våra behov. Bebyggelse,byggnader eller föremål utformas för att användas. De skall anpassas tillbrukarna och genom sin form vägleda dem i användningen. Men det ärinte bara fråga om att lösa praktiska problem. I god arkitektur, formgiv-ning och design finns alltid en estetisk formgivningsidé som kan ta siguttryck i en strävan att tydliggöra objektets egenskaper, t.ex. konstruktionoch praktisk funktion.
I arkitektur, formgivning och design görs en sammanvägning mellan olika krav och behov. Ofta är det frågan om krav och behov som står imotsats till varandra som skall vägas samman till en väl fungerande hel-het: funktion, brukbarhet, hushållning med naturresurser, god gestaltning,för ändamålet anpassad teknik och kostnadseffektivitet. I god arkitektur,formgivning och design finns det helhet och sammanhang.
Landskap, byggnader och föremål skall berika våra liv i dag och de skall svara mot olika människors skilda behov. De skall också klara för-ändringar över tiden och kunna anpassas och användas även i förändradesituationer. Det vi producerar i dag blir ett avtryck av vår tid och något vimed stolthet skall kunna lämna över till kommande generationer.
Regeringens förslag: Statens engagemang i arkitektur, formgivning
och design skall ha följande mål:
– Arkitektur, formgivning och design skall ges goda förutsättningar för
sin utveckling.
– Kvalitet och skönhetsaspekter skall inte underställas kortsiktiga
ekonomiska överväganden.
– Kulturhistoriska och estetiska värden i befintliga miljöer skall tas till
vara och förstärkas.
– Intresset för hög kvalitet inom arkitektur, formgivning, design och
offentlig miljö skall stärkas och breddas.
– Offentligt och offentligt understött byggande, inredande och
upphandlande skall på ett föredömligt sätt behandla kvalitetsfrågor.
– Svensk arkitektur, formgivning och design skall utvecklas i ett
fruktbart internationellt samarbete.
Arbetsgruppens förslag: Ö verensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslagen till mål för statens arbete med arkitek-
tur, formgivning och design bemöts positivt av flertalet remissinstanser.
Vissa förslag till smärre ändringar och tillägg har framförts.
Riksdagens tidigare överväganden: Riksdagen har i behandlingen av
regeringens proposition om kulturpolitik ställt sig bakom regeringensbedömning beträffande vilka mål ett handlingsprogram skall medverka tillatt uppnå (bet. 1996/97:KrU1, rskr. 1996/97:129).
Skälen för regeringens förslag: Enligt regeringens bedömning behö-
ver åtgärder vidtas för att främja god arkitektur, formgivning och design.
Ambitionen måste vara att Sverige – som ett utvecklat välfärdssamhälle –skall vara en förebild inom områdena arkitektur, formgivning och design.
De mål som nu läggs fast bör främja en utveckling i denna riktning.
I huvudsak stämmer de mål som nu ställs upp för ett handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design överens med vad som angavs ipropositionen om kulturpolitik (s. 107 f.). Regeringen anser dock i likhetmed arbetsgruppen att det första målet bör kompletteras på ett sådant sättatt designens betydelse för den ekonomiska utvecklingen uppmärksam-mas. Regeringen gör vidare den bedömningen att de ändringsförslag somframförts av vissa remissinstanser ryms inom de förslag till mål somformulerats.
Arkitektur, formgivning och design skall ges goda förutsättningar för sinutvecklingBra arkitektur, formgivning och design utgår från goda förutsättningar.
Lagstiftning och andra föreskrifter måste på ett tydligt sätt bidra till attutformningen, förvaltningen och skötseln av den byggda miljön leder tillresultat som är i samhällets intresse. Utformningen av städer, parker,infrastrukturutbyggnad och byggnader angår alla – inte bara dem som ärdirekt inblandade i byggprocessen – och fortsätter att påverka sin omgiv- ning långt efter färdigställandet. Det långa perspektivet gör förvaltnings- skedet viktigt och förutsätter god kunskap om den befintliga bebyggelsensegenskaper med dess kvaliteter och brister.
Formgivning och design har stor betydelse för den ekonomiska ut- vecklingen och för industriella framgångar inte minst på exportmarkna-den. Allt högre krav ställs i dag på identitet och funktion hos de föremålsom säljs på denna marknad. Det är därför angeläget att svensk designinternationellt förknippas med en tydlig och genomtänkt identitet och attsvenskt näringsliv inriktar sina ansträngningar på att utnyttja designensom ett viktigt konkurrensmedel. En målmedveten stimulans av efter-frågan på god form genom en satsning på produktutveckling, informationoch marknadsföring är av vikt för tillväxt och kvalitet inom formområdet.
Kvalitet och skönhetsaspekter skall inte underställas kortsiktiga ekono-miska övervägandenByggande och produktion av bruksföremål skall i första hand tillgodosepraktiska vardagsbehov. När tekniska och kortsiktiga ekonomiskaaspekter tar över andra hänsyn riskerar vi att få miljöer och föremål medlåg brukbarhet och begränsad livslängd. Sett i ett längre perspektiv äromsorgsfullt gestaltad arkitektur, formgivning och design mycket ända-målsenlig. Ett sådant synsätt utgår från kravet på långsiktig användbarhet,från materialtillgång, teknik, produktions- och distributionsvillkor samtfrån hushållning med ekonomiska resurser och naturresurser. Arkitektur,formgivning och design är problemlösning – en kreativ process iutformningen av produkter, byggnader, platser och landskap. God arki-tektur, formgivning och design är en optimal kombination av kvalificeratarkitekt- och formgivningsarbete och gediget och högkvalificerat utfö-rande där arkitekters, formgivares, designers, teknikers och hantverkaresskicklighet och materialkännedom utnyttjas och får komma till sin rätt.
Den byggda miljöns livslängd gör drift- och underhållsaspekten särskiltviktig. I bra planering paras dessa kunskaper med hög social medvetenhetoch insikt om människors behov av en god livsmiljö och vilja att varamed och påverka den.
I arbetet för en hållbar utveckling är det angeläget att förlänga livs- längden på våra investeringar i produkter och i den fysiska miljön. Ett brasätt att göra detta är att ge våra produkter en hög kvalitet – inte minstestetiskt. Estetiska och andra immateriella värden höjer dessutom bruks-värdet.
Kulturhistoriska och estetiska värden i befintliga miljöer skall tas tillvaraoch förstärkasNy arkitektur skall berika och förnya den befintliga miljön men samtidigtutgå från den äldre bebyggelsens värden, de naturgivna förutsättningarnaoch helhetsmiljön. Samspelet mellan naturmiljön, det kulturhistoriskabevarandearbetet och den nyskapande arkitekturen är av stor betydelse förkvaliteten i den miljö vi lever i. Betydelsen av vardagslandskapets värdenskall lyftas fram och ges ökad tyngd vilket sammantaget leder till enförstärkning av de kulturhistoriska och estetiska värdena.
Intresset för hög kvalitet inom arkitektur, formgivning, design och offentlig miljö skall stärkas och breddasGoda resultat förutsätter bred medverkan från alla dem som deltar i ska-pandet av vår miljö och ett levande intresse hos allmänheten. För attstimulera ett ökat intresse och ökad kunskap krävs kunskapshöjande in-satser och en intensifierad offentlig debatt.
Offentligt och offentligt understött byggande, inredande och upphand-lande skall på ett föredömligt sätt behandla kvalitetsfrågor.
Hur staten, landstingen och kommunerna och deras bolag bygger ochförvaltar sina egna byggnader och miljöer och härvid svarar för dendemokratiska dialogen med allmänheten liksom hur inredningar, pro-dukter och bruksföremål väljs är speciellt betydelsefullt. Här framgårtydligt vilka prioriteringar som offentliga instanser gör samt deras in-ställning till kvalitetsfrågor. Det gäller såväl offentliga byggnader medhögt symbolvärde, t.ex. riksdags- och regeringsbyggnader, domstolar,universitet, museer och liknande som de vardagliga arbets- och trafik-miljöerna samt sjukhusen och skolorna.
Svensk arkitektur, formgivning och design skall utvecklas i ett fruktbartinternationellt samarbeteSveriges ökade internationella kontakter och förpliktelser gör det viktigtatt delta i, påverkas och inspireras av vad som händer utomlands ocksåinom arkitektur-, formgivnings- och designområdena. Historien visar attsvensk arkitektur, formgivning och design när den varit som bäst haft enförmåga att ta till sig och vidareutveckla internationella impulser och att isin tur inspirera andra länder. I en levande nationell kultur förs en öppendialog med utländska erfarenheter och experiment. Att se den egna arki-tekturen, formgivningen och designen i ljuset av arbetet i andra länder gerovärderliga insikter om begränsningar och möjligheter.
Regeringens bedömning: Det bör tydligt framgå av lagstiftningen att
estetiska värden skall beaktas och tas tillvara vid utformningen av vår
byggda miljö. Vissa ändringar i plan- och bygglagen, väglagen och
lagen om byggande av järnväg bör göras i detta syfte.
Arbetsgruppens förslag: Ö verensstämmer i huvudsak med regering-
Remissinstanserna: Ä ndringar i plan- och bygglagen i syfte att främja
estetik och arkitektonisk kvalitet tillstyrks av så gott som samtligaremissinstanser som kommenterat frågan. Bland de som tillstyrker finnsbl.a. Hovrätten för Ö vre Norrland, Kammarrätten i Göteborg, Länssty-relserna i Stockholms län och i Norrbottens län, Hjo, Sölvesborg ochMalmö kommuner, Vägverket samt Chalmers tekniska högskola AB.
Bostadsrättsorganisationen SBC motsätter sig förslagen som enligt orga-nisationen redan tillgodoses av befintlig lagstiftning. En avvikande upp-fattning har även Riksbyggen och Uppsala universitet som inte anser attämnen som arkitektur och estetik kan styras av myndighetsregler. Hyres-gästernas riksförbund, ArkitektFörbundet och Ö stersunds kommun anseratt förslagen borde varit mer långtgående och efterlyser bl.a. fler av dereformförslag som presenterats av Boverket. Svenska kommunförbundet,som är positivt till förslaget, betonar att lagstiftning i sig inte leder tillfaktiska förändringar. Enligt förbundet måste domstolarna tillmäta kom-munernas bedömningar större värde vid överprövning. Flera remiss-instanser, däribland ArkitektFörbundet framför att uttryck som ”estetisk”närmare bör utvecklas för att kunna tillämpas av olika myndigheter.
Länsrätten i Ö stergötlands län menar att tillämpningen av bestämmelserom estetik är förenad med stora svårigheter och inte annat än i ytterlig-hetsfall torde lämpa sig för ett domstolsavgörande. Riksantikvarieämbetetanser att en estetiskt utformad miljö bör vara ett allmänt intresse vidbeslut enligt plan- och bygglagen. Handikapporganisationerna Bygg kloktoch European Institute for Design and Disability befarar att lagändring-arna kan motverka ökad tillgänglighet och användbarhet för personer mednedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga om det inte samtidigt framgåratt dessa värden också kan tillgodoses. Ä ven Statens kulturråduppmärksammar handikappfrågan.
Skälen för regeringens bedömning: Plan- och bygglagen intar en
central roll i det regelsystem som anger förutsättningarna för planeringoch byggande. Lagen innehåller olika slags krav som skall leda till att denbyggda miljön sammantaget får en god kvalitet. En omsorgsfullt utformadmiljö med en hög kvalitet utmärks av att flera olika aspekter –funktionella, tekniska, ekologiska, estetiska, sociala och ekonomiska –sammanvägs till en helhet. Plan- och bygglagen ger uttryck för en sam-manvägd syn på de kvalitetskrav som skall ställas på den byggda miljön.
Regeringen instämmer i arbetsgruppens bedömning att plan- och bygg- lagen inte tillräckligt tydligt anger att också estetisk utformning skall beaktas vid de bedömningar som görs enligt lagen. I Norge har nyligenbestämmelser om estetiska hänsyn införts i lagstiftningen och det är rege-ringens bedömning att estetisk utformning bör ges en tydligare ställningockså i svensk lagstiftning. Regeringen återkommer med sådana förslag iföljande avsnitt.
Väg- och järnvägsbyggande är verksamheter som har stor betydelse för stads- och landskapsbilden. Ä ven de lagar som reglerar dessa verksam-heter bör ge uttryck för att estetiska värden skall beaktas. Regeringenföreslår därför att ändringar vidtas i dessa lagar med samma syfte somändringarna i plan- och bygglagen.
Ett intresse att väga mot andra intressen De lagar som regeringen nu föreslår ändringar i har alla bestämmelser omatt olika allmänna intressen skall vägas mot enskilda intressen. Avsiktenmed lagändringarna är att ge estetiska värden en tydligare ställning blandde övriga allmänna intressen som skall beaktas. Omsorgen om deestetiska värdena är således ett intresse att beakta bland andra. Avsiktenmed förslaget är inte att åstadkomma en förskjutning mellan å ena sidande allmänna och å andra sidan de enskilda intressen som skall vägas motvarandra vid prövningen.
Estetisk kan användas i två betydelser, dels i betydelsen ”som har att göramed estetik”, dels i betydelsen ”som präglas av skönhet”. Estetiska värdeneller kvaliteter är något som vi tillskriver t.ex. olika föremål, byggnadereller miljöer. Det är fråga om bedömningar, men som framhålls avarbetsgruppen och av flera remissinstanser kan olika komponenter som ärväsentliga för bedömningar av estetiska värden i den byggda miljönbeskrivas. Sådana värden avser exempelvis hur byggnader ellerbebyggelse genom sin färgsättning, storlek och skala, materialval,fasadutformning, yttre rumsbildningar och markanslutning samspelar medsin omgivning och gestaltar de funktioner som skall tillgodoses genomåtgärden. Utgångspunkten vid bedömningar måste vara att åtgärder somär aktuella tillför helhetsbilden positiva värden och inte förvanskaregenskaper som kan anses vara värda att bevara. Vid sådana bedömningarär det bl.a. av betydelse hur synlig åtgärden är. Skalbrott, upp-seendeväckande färgsättning eller starkt avvikande formgivning måste tillexempel utsättas för en mer kritisk granskning än mindre synliga tillägg.
Dock kan även smärre förändringar såsom utbyte av fönster, fasad-beklädnad eller takbeläggning få avgörande betydelse för byggnader somsådana och för helhetsintrycket. Det bör framhållas att det med ”samspelmed omgivningen” inte menas att all utformning måste följa omgivning-ens mönster. Respekt för omgivningen utesluter inte nyskapande.
Ä ven om det till del går att beskriva vad som avses med estetiska värdenär det uppenbart att det är svårt att finna en lämplig utformning avbestämmelser som skall tillgodose dessa värden. Som framgår av dettidigare är estetiska värderingar bedömningar och därmed föränderligaöver tiden, liksom andra värderingar. Estetiska krav, liksom andra kvali-tetskrav, måste utgå från värderingar som har en betydande grad av all-män acceptans. De måste samtidigt ställas med utgångspunkt i omstän-digheterna i det enskilda fallet, omgivningens förutsättningar och värden,byggnaders funktion m.m. Liknande tolkningar måste göras av andraallmänna intressen som skall sammanvägas i ärenden som prövas enligtplan- och bygglagen. I propositionen med förslag till ny plan- och bygglag(prop. 1985/86:1) framhölls att bestämmelserna om allmänna intressen ärallmänt hållna för att tolkningen av dem skall kunna påverkas avförändringar i samhället (s. 469). Regeringen har tidigare redovisat att detär önskvärt att det direkt av lagstiftningen framgår att estetiska värdenskall beaktas. Med den angivna bakgrunden anser regeringen att det ärmöjligt att utforma tydliga bestämmelser. För att det skall framgå attestetiska bedömningar är en fråga om sammansatta värderingar börbegreppet ”estetiskt tilltalande” användas i lagtexten. Estetiskt används dåi betydelsen ”som har att göra med estetik”. Ett införande av tydligarebestämmelser om estetiska värden i lagstiftningen är ett uttryck för attestetiskt väl utformade anläggningar och miljöer utgör ett gemensamtintresse för samhället, byggherrar och alla dem som kommer i kontaktmed det som byggs. I de fall estetiska bedömningar leder till mer långt-gående krav på utformning och placering av byggnader och anläggningarbör givetvis de särskilda bedömningsgrunderna redovisas och utvecklaspå ett mer utförligt sätt, vilket kan ställa krav på särskild sakkunskap vidbedömningen.
I efterföljande avsnitt redovisas närmare regeringens förslag till en Estetiskt tilltalande utformning som ett allmänt intresse
Regeringens förslag: En estetiskt tilltalande utformning av bebyggel-
semiljön anges uttryckligen som ett allmänt intresse i plan- och
bygglagen.
Arbetsgruppens förslag: Ö verensstämmer i huvudsak med regering-
Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag tillstyrks av flertalet
remissinstanser som har yttrat sig om förslagets lagtekniska utformning.
Det finns således en genomgående uppfattning att främjandet av estetiskavärden bör stärkas som ett allmänt intresse i plan- och bygglagstiftningen.
Några myndigheter och organ, bl.a. Boverket, Luftfartsverket ochRiksantikvarieämbetet, har alternativa förslag i fråga om formuleringar.
Skälen för regeringens förslag: I plan- och bygglagen anges bl.a. de
allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalise-ring av bebyggelse. Det anges allmänna utgångspunkter för såvällokalisering som utformning av bebyggelsemiljön. Således ställs det kravpå att planläggning, med beaktande av natur- och kulturvärden, skallfrämja en ändamålsenlig struktur av bebyggelse, grönområden, kommu-nikationsleder och andra anläggningar. Vidare skall en från social syn-punkt god livsmiljö, goda miljöförhållanden i övrigt samt en långsiktigtgod hushållning med mark och vatten och med energi och råvarorfrämjas.
Bestämmelserna ger uttryck för flertalet av de olika tekniska, funktio- nella och miljömässiga aspekter som sammantaget kan bidra till en högkvalitet i den byggda miljön. Regeringen anser att det nu kan finnas skälatt ge estetiska värden en tydligare ställning i lagstiftningen. Det är därförlämpligt att bland bestämmelserna om allmänna intressen uttryckligenange att en estetiskt tilltalande utformning skall främjas. Regeringenföreslår att 2 kap. 2 § plan- och bygglagen kompletteras genom att detanges att planläggning också skall främja en estetiskt tilltalande utform-ning av bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra an-läggningar. Enligt paragrafens andra stycke skall detta också beaktas iandra ärenden enligt lagen. Genom att den nya bestämmelsen placeras iden angivna paragrafen markeras att det är fråga om ett grundläggandekvalitetskrav.
Det kan vara lämpligt att kommunen i arbetet med översiktsplaneringen formulerar övergripande mål för hur kravet på en estetiskt tilltalandebebyggelsemiljö skall kunna tillgodoses vid arbetet med den närmareplaneringen och utformningen av olika bebyggelseområden i kommunen.
Det kan t.ex. handla om att identifiera och beskriva olika områdenskaraktär, bebyggelsemönster och typiska karaktärsdrag i den lokalabyggnadstraditionen som sammantaget bör tas till vara och utvecklas. Ensådan redovisning bör kunna vara en utgångspunkt för en öppendiskussion med bl.a. kommuninnevånare, fastighetsägare ochintresseorganisationer. Ett sådant förfarande kan utgöra ett led i arbetetför att nå ökad medvetenhet och förståelse för estetiska värden.
Regeringen utvecklar i det följande förslag till hur de allmänna utgångspunkterna i 2 kap. plan- och bygglagen skall kompletteras när detgäller utformning av byggnader.
Några remissinstanser har pekat på att satsningar som görs med hän- visning till kretsloppsanpassning och en hållbar utveckling i övrigt kaninnebära att estetiska värden kan komma att eftersättas. Regeringen villframhålla att sådana åtgärder också skall utformas på ett estetiskt tillta-lande sätt. I allmänhet har kommunerna goda möjligheter att styrautvecklingen i önskvärd riktning. Ä ven dessa åtgärder omfattas t.ex. avreglerna i plan- och bygglagen.
Byggnaders yttre form, utformning och placering
Regeringens förslag: Lagtexten förtydligas så att det framgår att
byggnader skall ges en yttre form och färg som är estetiskt tilltalande.
Arbetsgruppens förslag: Ö verensstämmer i huvudsak med regering-
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker arbetsgruppens
förslag. Flera framhåller att estetiska bedömningar inte tillräckligtuppmärksammats i rättstillämpningen och att lagstiftningen ger dåligt stödför kommunala bedömningar i dessa avseenden. Några remissinstanser,bl.a. Kungl. Konsthögskolan, Chalmers tekniska högskola AB samtSveriges arkitekt- och ingenjörsföretagsförening, befarar att denföreslagna ändringen kan komma att medföra en ”anpassningsarkitektur”till förfång för nyskapande.
Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag till förtydligande
av de allmänna intressen som skall beaktas vid tillämpningen av plan- ochbygglagen ger kommunerna goda möjligheter att ta hänsyn till önskemåletom en estetiskt tilltalande miljö vid planläggning och lokalisering avbebyggelse. Ä ven bestämmelserna om placering och utformning avbyggnader och anläggningar i 3 kap. plan- och bygglagen bör fullt utspegla detta önskemål.
I likhet med arbetsgruppen och flertalet remissinstanser anser rege- ringen att hänsynstagande till en estetiskt tilltalande utformning av bygg-nader bör framgå av bestämmelserna i 3 kap. 1 §. Förarbetena till be-stämmelsen (prop. 1985/86:1, s. 479 ff.) ger stöd för att ställa krav på ensådan placering, utformning och färgsättning att den yttre miljön får engod estetisk kvalitet. Prövningen skall göras med hänsyn bl.a. till förut-sättningarna på platsen. Således skall byggnader placeras och utformas påett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- och landskapsbilden och tillnatur- och kulturvärdena på platsen. Vidare skall prövningen avse attbyggnader ges en yttre form och färg, som är lämplig för byggnadernasom sådana och ger en god helhetsverkan.
Enligt flera remissinstanser ger bestämmelserna inte ett tillräckligt stöd för att hävda estetiska värden vid prövningen av ansökningar om bygglov.
Boverket har i sin rapport pekat på ett flertal fall där krav på anpassningav åtgärden till byggnaden och omgivningen prövats av domstolar och därdet visat sig att estetiska värden har fått vika för andra intressen. Det finnsemellertid även avgöranden som pekar i en annan riktning, bl.a. RÅ 1997ref. 77. Sammantaget kan dock den bedömningen göras att den iförhållande till den äldre byggnadslagstiftningen förändrade synen i dessaavseenden inte fått det med plan- och bygglagen åsyftade genomslaget.
För att få en sådan effekt – och framförallt för att det skall vara möjligt attmöta förståelse även hos fastighetsägarna – krävs att kommunen aktivtarbetar med att upplysa om de värden som ligger i lokal byggnadstraditionoch aktsamhet om vardagsmiljön. Väl underbyggda och tydligtmotiverade ställningstaganden från kommunens sida underlättarförståelsen för de estetiska värdena. Givetvis gäller detta beslutsmotive-ringarna i de enskilda ärendena. Värdena bör också behandlas i planbe- skrivningar. Ä ven mindre formbundna ställningstaganden synes också ha tillmätts betydelse i rättspraxis. Det gäller t.ex. Regeringsrättens domavseende ändring av taktäckningsmaterial på en byggnad vid den s.k.
Smögenbryggan (RÅ 1997 ref. 77) där en del av kommunens underlag förbedömningen av miljöns kulturhistoriska värden redovisats och be-handlats i av kommunfullmäktige antagna råd och anvisningar för vård avbebyggelsen. Regeringen återkommer till denna fråga i avsnitt 6.2.4.
Regeringen anser att den bestämmelse i plan- och bygglagen som anger kraven på placering och utformning av byggnader och andra anläggningarbör ändras så att det också av lagtexten framgår att en estetiskt tilltalandeutformning är viktigt.
Såsom framhålls i flera remissyttranden är det inte lämpligt att koppla sådana bestämmelser till bestämmelser om hänsyn till omgivningensförutsättningar och värden. I stället bör kraven på en estetiskt tilltalandeutformning komma till uttryck i bestämmelserna som avser byggnadensegenvärde. Därigenom görs det tydligt att utformningen skall uppfyllasåväl funktionella som estetiska krav inom ramen för en god helhetsver-kan. Ifråga om begreppen hänvisas till föregående avsnitt.
En del remissinstanser har befarat att lagändringar kan motverka ökad tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- ellerorienteringsförmåga. Farhågan att förändringar i lagstiftningen kankomma att motverka tillgänglighet och användbarhet för personer mednedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga anser regeringen överdriven. Dekvaliteterna har redan ett starkt stöd i plan- och bygglagen samt i 2 §lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m.,byggnadsverkslagen. Deras betydelse minskas inte genom att lagstift-ningen också ger stöd för att hävda estetiska värden. Regeringen ansersnarare att det är en fördel att det också kan ställas estetiska krav påanpassningsåtgärder. Det finns dock skäl att framhålla att kravet på till-gänglighet är ett starkt allmänt intresse.
Ä ndring av byggnader
Regeringens förslag: Ä ndringar av byggnader skall utföras varsamt så
att byggnadens karaktärsdrag beaktas.
Arbetsgruppens förslag: Ö verensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig i denna del
– bl.a. Statens fastighetsverk, Boverket, Riksantikvarieämbetet, Läns-styrelsen i Stockholms län och Byggkostnadsdelegationen – har tillstyrktarbetsgruppens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nu gällande bestämmelser skall
ändringar av byggnader utföras varsamt så att bl.a. byggnadens särdragbeaktas. Utvecklingen inom kulturmiljövården har sedan länge gått frånvad som kan betecknas som skydd av monument och enstaka objekt motvård av och aktsamhet om hela landskaps- och bebyggelsemiljöer. När detgäller tillämpningen av plan- och bygglagen har kanske i många fall intetillräcklig uppmärksamhet ägnats bebyggelsens ursprungliga värden – som innefattar trohet inte bara mot originalets utseende, utan även mot den teknik och de material med vilket det åstadkommits – samt motbebyggelsens samspel med omgivningen. Begreppet särdrag leder lätttanken till enstaka unika detaljer hos den enskilda byggnaden, i stället föratt lyfta fram det som verkligen karaktäriserar en byggnad och desssamspel med omgivningen. I stället bör det framgå att bestämmelsernasallmänna varsamhetskrav innebär att också estetiska och kulturhistoriskakvaliteter i den vardagliga bebyggelsemiljön skall tas till vara. Det kanröra sådant som byggnadsmaterial, takutformning, färgsättning och form,det vill säga karaktärsdrag som kan bevara en tidstypisk eller på annat sätteftersträvansvärd bebyggelsemiljö.
Mot bakgrund av det nu anförda föreslår regeringen att begreppet sär- drag i 3 kap. 10 § plan- och bygglagen byts mot karaktärsdrag.
Kommunens ansvar för en estetiskt tilltalande miljö
Regeringens förslag: I plan- och bygglagen införs en bestämmelse om
kommunens ansvar att verka för en estetiskt tilltalande stads- och
landskapsmiljö.
Arbetsgruppen förslag: Arbetsgruppen har inte föreslagit några
ändringar i bestämmelserna om kommunens ansvar.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser berör frågan om ansvaret för
att tolka och tillämpa bestämmelser om estetiska värden. I fleraremissyttranden framhålls vikten av att prövande myndigheter och dom-stolar har tillräcklig kompetens för estetiska bedömningar. Riksantikva-rieämbetet föreslår ändringar, bl.a. i fråga om byggnadsnämndens upp-gifter, så att estetiska värden skall kunna åberopas i både enskilda ärendenoch som stöd för utbildningsinsatser, opinionsbildning m.m. I någrayttranden, däribland från Folkbildningsrådet och HyresgästernasRiksförbund framförs att debatten om arkitektur och formgivning inteenbart berör fackmän på området, utan att allmänhetens och brukaresåsikter måste få genomslag.
Ett stort antal remissinstanser menar att det splittrade ansvaret i plane- ring, byggande och förvaltning försvårar en god estetisk utformning avden byggda miljön. Gävle kommun framför att det saknas helhetssyn vadgäller den gestaltade miljön i kommunerna. ArkitektFörbundet, Före-ningen Förnya Stadskärnan m.fl. betonar vikten av en bred samverkanmellan olika parter och av en dialog även med den privata sektorn;entreprenörer, fastighetsägare och det lokala näringslivet.
Skälen för regeringens förslag: Plan- och bygglagens bestämmelser
slår fast att det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningenav mark och vatten. Det skall finnas en eller flera nämnder som skallfullgöra kommunens uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet. Denansvariga nämnden – i lagen betecknad byggnadsnämnd – har ansvaretför bygglovsprövning, tillsyn och kontroll, m.m. och svarar i regel ävenför andra kommunala uppgifter i fråga om planläggning och byggandesom regleras i plan- och bygglagen. Utöver denna myndighetsutövning har byggnadsnämnden också ett ansvar för bebyggelsemiljön i kommu- nen. Nämnden skall därvid bl.a. verka för en god byggnadskultur och engod stads- och landskapsmiljö, följa den allmänna utvecklingen i frågorsom rör planläggning och byggande, samarbeta med myndigheter, orga-nisationer och enskilda samt lämna råd och upplysningar i frågor som rörnämndens verksamhet. Nämnden skall till sitt biträde ha minst en personmed arkitektutbildning och i övrigt ha tillgång till personal i den omfatt-ning och med den särskilda kompetens som behövs för att kunna fullgörauppgifterna på ett tillfredsställande sätt.
Kommunens ansvar för den byggda miljöns utformning och gestaltning uttrycks således tydligt i plan- och bygglagens bestämmelser. Medanledning av de förslag till lagändringar som tidigare redovisats samt desynpunkter som har framförts i fråga om tillämpningen bör det dock förasin bestämmelser som klargör att ansvaret även omfattar att verka för enestetiskt tilltalande miljö. Regeringen föreslår därför att 11 kap. 1 § förstastycket 1 plan- och bygglagen kompletteras så att byggnadsnämnden skallverka för en stads- och landskapsmiljö som också är estetiskt tilltalande.
Därigenom görs det tydligt att det i första hand ankommer på kommunenatt ta fram underlag för bedömningar av hur önskemålen om en estetisktgod kvalitet kan uppnås.
Det nu berörda ansvar som byggnadsnämnden har för den byggda miljön innebär inte någon inskränkning av byggherrens grundläggandeansvar för det som byggs. Det är således byggherren som har ansvaret föratt byggnadsarbeten utförs enligt bestämmelserna i bl.a. plan- och bygg-lagen och lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk,m.m., byggnadsverkslagen. Det är också byggherren som i första handsvarar för utformningen av det som byggs. Som redan framhållits (avsnitt6.2.2) har emellertid byggnadsnämnden möjlighet att ställa krav på ensådan utformning och färgsättning av byggnader att den yttre miljön fårgod estetisk kvalitet. En sådan uppgift ställer också krav påbyggnadsnämndens egen kompetens och arbete. I denna del handlar detmycket om att samla in uppgifter och förmedla kunskap om olika be-byggelsemiljöers värden och egenskaper. Med ett sådant arbetssätt är detockså lättare att intressera byggherrarna för ett arkitektoniskt medvetetförhållningssätt till de åtgärder som skall vidtas.
Vid den prövning som skall ske vid beslut om rättsverkande planer eller vid prövning av bygglov skall kraven på en estetiskt utformad miljö vägasmot andra allmänna intressen och de krav som skall ställas på byggnadersplacering och utformning. Möjligheterna att få genomslag för estetiskavärden ökar naturligtvis om kommunen i en öppen process argumenteraroch beskriver de olika aspekter som man avser fästa vikt vid vidprövningen. Det förtjänar att påpekas att det kan behövas sakkunnigpersonal för att utarbeta ett sådant underlag. Kommunens skyldighet att hatillgång till den särskilda kompetens som behövs är enligt regeringensmening tillräckligt reglerad i plan- och bygglagen.
Värdet av ett kontinuerligt arbete med utformningsfrågor kan inte nog betonas. Som tidigare nämnts förändras bedömningen av vad som ärestetiskt bra och värdefullt för den byggda miljön över tiden. Det kan intefordras att denna förändrade syn skall ha fått genomslag i formella plan- handlingar för att kommunens intentioner skall beaktas vid prövning av ansökningar om lov. Å andra sidan är det inte godtagbart att mera om-fattande krav från kommunens sida kommer som en fullständig över-raskning – och kanske dåligt underbyggda på grund av tidsbrist – först isamband med ett avslagsbeslut på en lovansökan. Regeringen har tidigarepekat på möjligheten att behandla de nu aktuella frågorna separat, underförutsättning att de får en offentlig genomlysning och tydlig förankringgenom politiska beslut. I den tidigare nämnda regeringsrättsdomen redo-görs för en av kommunfullmäktige antagen skrift med råd och anvisningarför bebyggelsen i ett område av kommunen. I det fallet hade kommunenockså i sin översiktsplan redovisat värdet av den aktuella bebyggelsen. Ettannat tänkbart arbetssätt är att kommunen arbetar fram en beskrivning avkaraktärsdrag som präglar byggnadsskicket i kommunen eller delar avkommunen och fogar den beskrivningen till den mera formellaplanbeskrivningen i berörda detaljplaneärenden.
Väglagen och lagen om byggande av järnväg Väglagen
Regeringens förslag: Bestämmelser om estetisk utformning införs
som ett allmänt intresse vid väghållning. När vägar byggs bör hänsyn
tas till stads- och landskapsbilden och till natur- och kulturvärden.
Arbetsgruppens förslag: Ö verensstämmer i huvudsak med regering-
Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag tillstyrks av flertalet
remissinstanser som har yttrat sig om förslagets lagtekniska utformning.
Det finns således en allmän uppfattning att främjandet av estetiska värdenbör stärkas i väglagen. Boverket tillstyrker förslaget men tillägger att enhelhetssyn, där anpassningen till stads- och landskapsbilden är utgångs-punkten för övriga bedömningar, är nödvändig. Vägverket tillstyrker attestetiska värden bör stärkas i 4 § väglagen men ställer sig tvekande till detföreslagna tillägget i 13 § med hänvisning till att begreppen ”stads- ochlandskapsbilden” är svårdefinierade.
Skälen för regeringens förslag: I väglagen förtydligas de allmänna
intressen som skall beaktas vid väghållning med exempel som trafik-säkerhet, miljöskydd, naturvård och kulturmiljö. Vid byggandet av vägaranges att ändamålet med vägen skall vinnas med minsta intrång ocholägenhet utan oskälig kostnad.
Bestämmelserna ger således uttryck för flertalet av de olika tekniska, funktionella och miljömässiga aspekter som sammantaget skall bidra tillen hög kvalitet i väghållningen och planeringen av nya vägar. Regeringenanser, som tidigare berörts, att det nu kan finnas skäl att ge grundläggandekrav på estetiska värden en tydligare ställning i lagstiftningen. Det är därför lämpligt att i bestämmelserna om allmänna intressen införa krav på att en estetisk utformning skall eftersträvas vid väghållning.
Genom plan- och bygglagen regleras bebyggelsemiljön bland annat med avseende på stads- och landskapsbild, vilka är vedertagna begrepp.
Motsvarande bestämmelser bör införas i väglagens 13 § för att framhävabehovet av anpassning av vägar och väganordningar till omgivningen.
Lagen om byggande av järnväg
Regeringens förslag: Bestämmelser om estetisk utformning införs
som ett allmänt intresse vid planläggning, byggande och underhåll av
järnvägar. Byggande av järnvägar skall ske med hänsynstagande till
stads- och landskapsbilden och till natur- och kulturvärden.
Arbetsgruppens förslag: Ö verensstämmer i huvudsak med regering-
Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag tillstyrks i princip av
flertalet remissinstanser som har yttrat sig om förslagets lagtekniskautformning. Det finns således en allmän uppfattning att främjandet avestetiska värden bör stärkas i järnvägsbyggnadslagen. Boverket tillstyrkermen tillägger att en helhetssyn där anpassningen till stads- och land-skapsbilden är utgångspunkten för övriga bedömningar. Banverket till-styrker att estetiska värden bör stärkas i 1 kap. 3 § i lagen om byggande avjärnväg.
Skälen för regeringens förslag: I lagen om byggande av järnväg
förtydligas inte de allmänna intressen som skall beaktas vid planering,byggande och drift av järnväg. Vid planläggning och byggande av järnväganges att ändamålet med järnvägen skall vinnas med minsta intrång ocholägenhet utan oskälig kostnad.
Regeringen anser, som tidigare berörts, att det nu kan finnas skäl att ge grundläggande krav på estetiska värden en tydligare ställning i lagstift-ningen. Det är därför lämpligt att i bestämmelserna om allmänna intresseninföra krav på att en estetisk utformning skall eftersträvas vidplanläggning, byggande och underhåll av järnväg.
Regeringens bedömning:
– Statliga myndigheter, bolag och verksamheter bör ha höga kvalitets-
ambitioner vad gäller arkitektur, formgivning och design.
– Offentlig upphandling av arkitektur-, formgivnings- och design-
tjänster bör ske med ökat kvalitetsmedvetande.
Arbetsgruppens förslag: Ö verensstämmer i huvudsak med regering-
Remissinstanserna: Utgångspunkten att staten skall tjäna som förebild
har ett stort antal remissinstanser kommenterat och bedömt som positivt.
Boverket framför exempelvis att alla vardagsmiljöer där stat, kommuneller landsting har inflytande över förvaltningen bör behandlasförebildligt. Gävle kommun liksom Arkitekturmuseet anser att ambitionenockså borde gälla bolag, stiftelser etc. där staten har någon form avinflytande.
Ett flertal remissinstanser har kommenterat upphandlingsfrågor och vikten av att välja kvalitet samt ett långsiktigt ekonomiskt tänkande. Tilldessa hör ArkitektFörbundet och Sveriges arkitekt- och ingenjörsföre-tagsförening. Att lyckade resultat förutsätter kompetens i beställarorgani-sationerna understryks av flera remissinstanser. Byggforskningsrådetpåtalar behovet av ökad satsning på forskning och utveckling kringbeställarkompetensen. Boverket betonar vikten av att även politiker ochbeslutsfattare nås av kompetenshöjande insatser när det gäller beställar-rollen.
ArkitektFörbundet, Sveriges arkitekt- och ingenjörsföretagsförening och Postfastigheter AB framhåller att det finns en övertro på tävlingar.
Postfastigheter AB anser också att principen om brukarmedverkan talarmot tävlingsformen då dialogen med brukarna uteblir. Kungl. Konsthög-skolan, Svenska Arkitekters Riksförbund samt Statens fastighetsverkuttalar sig positivt vad gäller arkitekttävlingar.
Skälen för regeringens bedömning: Det offentliga – stat, landsting
och kommun – har stort inflytande på gestaltningen och utformningen avvår omgivning. I egenskap av normgivare, byggherre, förvaltare ochhyresgäst bör staten agera förebildligt vad gäller arkitektur, formgivningoch design. Detta bör gälla allt från planering, anläggning och byggandetill inredning och grafisk formgivning. Väsentliga förändringar bör integenomföras utan att konsekvenserna för befintliga kulturhistoriska ochestetiska värden klargjorts och beaktats. Sammantaget kan sägas att demiljöer staten medverkar till att skapa bör vara förebildliga exempel pågod arkitektur, formgivning och design. I detta ingår skapandet av välfungerande och vackra arbetsmiljöer som en mycket viktig fråga. Vad gäller statens hantering av lokalförsörjningsfrågor återkommer regeringen Ä ven offentliga miljöer där kommun eller landsting har inflytande bör vara förebildliga. Kommunerna svarar för planering och lovgivning och ivissa fall också för byggande och förvaltning. Särskild uppmärksamhetbör, som ett flertal remissinstanser framhävt, riktas mot skolan, som är vårstörsta kulturinstitution med ca 1,5 miljoner elever och anställda. Hurskolans byggnader, inredning, pedagogiska rekvisita och utomhusmiljöutformas har stor betydelse när det gäller att skapa förebilder för vad godarkitektur, formgivning och design kan innebära för trivsel, socialgemenskap, effektivt arbete och estetisk stimulans. Extra höga krav påskolmiljöerna är motiverat inte minst då det är obligatoriskt för elevernaatt vistas i skolmiljön. Denna fråga behandlas bl.a. inom Regeringskans-liets arbetsgrupp Kultur i Skolan. Gruppen kommer under våren 1998 attpresentera en idéskrift om bl.a. skolan som kulturmiljö.
Den offentliga sektorn har vidare i egenskap av inköpare möjlighet att verka för efterfrågan på god design där kvalitets- och resurshushållnings-aspekterna beaktas. Den offentliga sektorn upphandlar årligen varor ochtjänster för ca 280 miljarder kronor. Härav svarar staten själv för ca 100miljarder kronor. Då upphandling sker är det i regel många aspekter sommåste vägas in. Detta gäller särskilt upphandlingen av tjänster inomområdena arkitektur, formgivning och design, vilka karaktäriseras av attde spänner över breda fält. Det krävs sakkunskap och omsorg för attuppnå det sammantaget bästa resultatet, både vad gäller kravspecifikationoch vid värderingen av anbud. För ett gott resultat är inledningsfasen avstörsta vikt och tillräcklig tid måste avsättas för detta grundläggandeförsta steg.
I samband med upphandling av arkitekt- och konsulttjänster har det dock riktats kritik mot de offentliga beställarna för att de alltför ensidigtprioriterar ett lågt pris utan att i tillräckligt hög grad väga in kvalitets-aspekterna. Detta kan delvis ha sin förklaring i att vissa offentliga be-ställare ofta är engångsbeställare och kanske inte alltid har den kunskapsom krävs för att formulera en kravspecifikation och värdera ett anbud.
Det förekommer också då ett byggprojekt skall genomföras att upphand-lingen av projekteringen delas upp, vilket kan leda till att ursprungligagoda gestaltningsmässiga idéer går förlorade. Det påtalas även av fleraremissinstanser att offentliga beställare behöver göras uppmärksamma påtillämpningen av lagen (1992:1528) om offentlig upphandling samt bety-delsen av kunskap vid upphandling av arkitekt- och konsulttjänster. Dettagäller särskilt sedan lagen ändrats bl.a. i syfte att bättre tillgodose kvali-tetsaspekten vid upphandling (prop. 1996/97:153). Vidare framhålls attdet behövs informations- och utbildningsinsatser inom området.
Upphandlingsfrågorna kommer att behandlas i de uppdrag som kommer att ges till Statens fastighetsverk dels vad gäller erfarenhetsåter-föring, dels den exempelsamling och vägledning verket kommer att få iuppdrag att ta fram. Ytterligare insatser, såsom informations- och kun-skapsspridning inom detta område, kommer att övervägas inom arbets-gruppens fortsatta arbete.
De fastighetsförvaltande myndigheterna har under lång tid skaffat sig specifika kunskaper inom sina förvaltningsområden. Det är erfarenhetersom skulle vara till nytta för andra myndigheter och förvaltare att ta del avför att främja en högre kvalitet i den byggda miljön. Regeringen kommerav den anledningen att ge Statens fastighetsverk i uppdrag att initiera ettutökat samarbete och erfarenhetsutbyte mellan de fastighetsförvaltandemyndigheterna angående bl.a. gestaltning, bevarande, styrning av bygg-processen och upphandling. Genom ett ökat erfarenhetsutbyte kan statligamyndigheter också bli förebilder för andra fastighetsförvaltare, bådeoffentliga och privata.
I många fall anordnas arkitekttävlingar då offentliga anläggningar, bygg-nader eller inredningar skall gestaltas. Detta är ett av flera sätt att nå godaresultat, ett sätt som innebär att en problemställning belyses ur flera syn-vinklar och att ett debattstimulerande material kommer fram. Från yrkes-kårens sida framhålls också att allmänna tävlingar ger mindre etableradearkitekter en möjlighet att visa sitt kunnande. Under senare år har medgott resultat bl.a. flera nya högskolor och museer byggts med utgångs-punkt i arkitekttävlingar. Regeringen har också i budgetpropositionen förår 1998 aviserat att internationella arkitekttävlingar bör genomföras somett led i tillkomsten av ett världskulturmuseum i Göteborg och ett Nobel-center i Stockholm.
Bedömningen av om en tävling skall ordnas och vilken form den skall ha bör göras från fall till fall, men vid upphandling av större eller viktiga-re projekt bör tävling ordnas i syfte att uppnå hög kvalitet på den slutligaprodukten.
Regeringens åtgärder: Statens fastighetsverk kommer att få i uppdrag att
initiera ett erfarenhetsutbyte mellan statliga myndigheter som förvaltar
fastigheter.
Kvalitetsarbete inom statliga myndigheter Regeringens bedömning:
– De statliga myndigheter som bygger och förvaltar byggnader och
anläggningar bör redovisa program för hur de arkitektoniska och este-
tiska kvaliteterna kan främjas.
– Sveriges representationslokaler, såväl inom landet som utomlands,
bör utgöra förebild för vad som kan åstadkommas inom svensk
arkitektur, formgivning och design.
Arbetsgruppen förslag: Ö verensstämmer i huvudsak med regeringens
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig om vad arbets-
gruppen anfört angående kvalitetsprogram och representationslokaler har i huvudsak varit positiva. Bl.a. Statens fastighetsverk har betonat vikten av att representationslokalerna är förebildliga.
Skälen för regeringens bedömning: Vissa statliga myndigheter har
bl.a. som uppgift att bygga och förvalta fastigheter och anläggningar.
Många av dessa byggnader och miljöer har ett stort arkitektoniskt ochkulturhistoriskt värde. Insatser rörande den yttre och inre miljön måste härpräglas av respekt för karaktär och helhet, så att dessa värden inteförvanskas. Nya byggnader skall berika och förnya den befintliga miljön,men de skall också utgå från platsens givna förutsättningar.
Statliga myndigheter svarar också för vägar, broar och andra trafik- anläggningar. Dessa anläggningar är ofta stora byggnadsverk och påver-kar i hög grad sin omgivning. Vid inpassning av dessa måste sammahänsyn tas som vid övrigt byggande. Frågan är inte minst viktigt medtanke på de stora förändringar som utbyggnader av infrastruktur i vägaroch järnvägar i regel medför. Regeringen har erfarit att det inom demyndigheter som förvaltar fastigheter och anläggningar för närvarandepågår ett arbete med att höja kvaliteten vad gäller byggande och förval-tande. Å tta myndigheter (Banverket, Fortifikationsverket, Luftfartsverket,Riksantikvarieämbetet, Sjöfartsverket, Statens fastighetsverk, SJ ochVägverket) har till regeringen redovisat hur de arbetar för att främjaarkitektoniska och gestaltningsmässiga kvaliteter. Av redovisningarnaframgår att myndigheterna har kvalitetsprogram eller har påbörjat ettarbete med att formulera sådana program. Ä ven särskilda referensgruppereller råd med funktionen att bevaka de arkitektoniska ochgestaltningsmässiga kvaliteterna i verksamheten finns eller skall inrättashos några myndigheter.
Regeringen anser att alla myndigheter som bygger samt förvaltar fastigheter och anläggningar skall ha program för hur de arkitektoniskaoch gestaltningsmässiga aspekterna kan främjas. Regeringen vill ocksåpeka på vikten av att myndigheterna har tillgång till erforderlig kompetensnär programmen utvecklas. Vidare bedömer regeringen det som positivtatt råd eller särskilda referensgrupper bildas som har till uppgift attbevaka arkitektoniska och gestaltningsmässiga kvaliteter. Sådana åtgärderkan utifrån förhållandevis blygsamma investeringar ge synbara resultat.
Det kan vara en fördel att även expertis som är fristående frånmyndigheten ingår i dessa råd eller referensgrupper.
I detta sammanhang vill regeringen informera riksdagen om att arbets- gruppen också haft kontakt med yrkesorganisationer och branschorgan isyfte att intressera dessa för att bilda ett forum/råd där representanter förbyggherrar, fastighetsförvaltare, entreprenörer och arkitekter kan mötas.
Syftet är att branschen skall finna former för hur den byggda och gestal-tade miljön kan förbättras. Initiativet har bemötts positivt och ett sådantbranschråd bör på sikt kunna medverka aktivt till ökad insikt om betydel-sen av hög kvalitet i arkitektur, formgivning och design.
Statliga myndigheter har ansvar för den egna lokalförsörjningen. Dettainnebär att myndigheterna kan påverka valet av lokaler för sin verksam- het. De kan och bör därmed efterfråga och ställa krav på hög kvalitet när de hyr lokaler. Det krävs ofta specialkunskap vid anskaffandet av lokaler,vilket inte alltid finns hos de statliga myndigheterna. I dessa situationermåste myndigheter göra klart för sig vilken kompetens som erfordras ochknyta lämpliga rådgivare till sig.
Vissa statliga myndigheter hyr lokaler av bolag där staten är delägare, sålunda hyr ett flertal universitet och högskolor lokaler av AkademiskaHus. Andra exempel på bolag med statligt ägande är Postfastigheter ABoch Vasakronan. De myndigheter som hyr lokaler för sina verksamheterbör själva ansvara för att i sin lokalförsörjning utveckla och förvalta godarkitektur.
Vidare bör statliga myndigheter som hyr lokaler utveckla strategier för hur olika förändringar, tillägg och underhåll av den inre miljön skallhanteras så att kvalitetsaspekten tillgodoses. Detta arbete kan med fördelkopplas till det miljöarbete mot ett hållbarare samhälle som ett flertalmyndigheter driver. Regeringen vill för riksdagens information meddelaatt kvalitetsprogram kommer att utvecklas för de krav som bör ställas påregeringskansliets egna lokaler.
Regeringen kommer att ge Statens fastighetsverk i uppdrag att ta fram en skrift med exempel på goda arkitektoniska lösningar vad gäller bygg-nader och anläggningar. Skriften skall ge vägledning till beställare ochbör fokusera på processen, hur upphandling har skett, arkitektens med-verkan etc. Fastighetsverket skall i detta arbete samarbeta med Arkitek-turmuseet, Riksantikvarieämbetet och Boverket .
Det är också angeläget att utlandsmyndigheternas lokaler är represen- tativa. Det gäller de lokaler som ambassader, delegationer och konsulatdisponerar. Byggnader, inredning och bruksföremål skall utgöra godaexponenter för svensk arkitektur, formgivning och design. Ett nära sam-arbete sker med Statens fastighetsverk, Statens konstråd och Statenskonstmuseer beträffande inredning och utrustning samt konstnärligutsmyckning vad gäller utlandsmyndigheternas lokaler. Regeringen villför riksdagens information meddela att detta arbete kommer att vidareut-vecklas som ett kvalitetsprogram i linje med det program som görs i frågaom Regeringskansliets lokaler.
Regeringens åtgärder:
– Statliga myndigheter som bygger och förvaltar byggnader och anlägg-
ningar kommer att få i uppdrag att upprätta kvalitetsprogram för hur
arkitektoniska kvaliteter skall främjas.
– Statens fastighetsverk kommer att få i uppdrag att utarbeta en skrift med
goda exempel på arkitektoniska lösningar.
Regeringens bedömning:
– Statligt ekonomiskt stöd till byggande och anläggande bör stimulera
till hög kvalitet i arkitektur, formgivning och design och till varsamhet
med bebyggelse och miljöer.
– Mottagare av statligt ekonomiskt stöd bör vara väl informerade om
hur stödet kan användas för att främja hög kvalitet i arkitektur, form-
givning och design.
Arbetsgruppens förslag: Ö verensstämmer i huvudsak med regering-
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan till-
styrker förslaget, dit hör bl.a. HSB:s Riksförbund, Sveriges allmännyttigabostadsföretag och Sveriges arkitekt- och ingenjörsföretagsförening.
Chalmers tekniska högskola AB anser att uppmärksamhet också bör riktasmot produktdesign av nya byggnadsdelar och byggkomponenter, vilkakan ge en ekologisk profil en bättre gestaltning. Boverket finner detviktigt att följa upp och utvärdera de åtgärder som kommer att göras ikommunerna i samband med de lokala investeringsprogrammen.
Skälen för regeringens bedömning: Det är viktigt att bidrag inte
medför negativa konsekvenser för byggnadskulturen.
Ett aktuellt exempel på ekonomiska styrmedel är regeringens lokala investeringsprogram för ekologisk omställning och utveckling. Rege-ringen har inlett ett stort investeringsprogram omfattande 5,4 miljarderkronor under tre år. Satsningen inriktar sig bl.a. på investeringar i ekolo-giska lösningar som annars inte skulle kommit till stånd i bostadsområdenoch andra byggnader och anläggningar. Det finns t.ex. stora behov avförnyelse i miljonprogrammets bostadsområden samt i skolor ochdaghem. Byggföretag behöver utveckla metoder så att de kan återanvändamaterial och ta hand om miljöfarligt byggnadsmaterial när de river ochrenoverar.
Regeringen har inom ramen för investeringsprogrammet lyft fram bl.a.
den byggda miljöns betydelse. När kommunerna ansöker om investe-ringsbidrag skall de till regeringen bl.a. redovisa hur de arkitektoniskakvaliteterna tas till vara i projekten. Riksantikvarieämbetet, Boverket ochByggforskningsrådet har tillsammans med Närings- och teknikutveck-lingsverket (Nutek), Banverket, Jordbruksverket, Kommunikationsforsk-ningsberedningen, Naturvårdsverket och Statens energimyndighet fått iuppdrag att biträda regeringen och kommunerna med bedömningar av deprojekt som ingår i de lokala investeringsprogrammen. Det är angelägetatt åtgärderna inte leder till sådana ingrepp i den byggda och gestaltademiljön att befintliga kvaliteter förringas. Regeringens bedömning är attdet är av stor vikt att de arkitektoniska kvaliteterna tas tillvara ochutvecklas. Detta kommer att lyftas fram i samband med informations-insatser för investeringsprogrammen.
Arbetsgruppen för arkitektur och formgivning har påtalat att det saknas en analys av stödformernas konsekvenser för den byggda miljön. Detta har också bekräftats av vissa remissinstanser, vilka har framför att det är önskvärt med tydligare anvisningar om statens kvalitetskrav när det gällerbidragsfördelning. I regeringsuppdraget till arbetsgruppen för arkitekturoch formgivning ingår att behandla frågan om ett samspelt statligtagerande i frågor om styrmedlens konsekvenser för den byggda ochformade miljön. Boverket och Riksantikvarieämbetet har framfört att detinom respektive verk pågår eller avses påbörjas ett arbete i sammariktning.
Regeringens åtgärder:
– Kommuner som ansöker om bidrag inom ramen för de lokala investe-
ringsprogrammen för ekologisk omställning och utveckling skall redovisa
hur de arkitektoniska kvaliteterna tas till vara.
– Gestaltningsaspekterna lyfts fram i samband med informationsinsatser
för de lokala investeringsprogrammen.
Helhetsperspektiv på det offentliga rummet Regeringens bedömning:
– Det offentliga rummet – gator, torg, parker, offentliga lokaler och
landskapsrum – bör utformas med inlevelse och omsorg och
betydelsen av deras gestaltning bör framhävas.
– Landets kommuner bör uppmuntras att anta strategier eller lokala
handlingsprogram för att stärka kvalitetsaspekter och miljökvaliteter i
den byggda miljön.
Arbetsgruppens förslag: Ö verensstämmer väsentligen med regering-
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland Boverket och
Sveriges Lantbruksuniversitet, har framfört att förslaget till handlings-program haft tyngdpunkten på den bebyggda miljön på bekostnad avlandskap och stadsmiljö i en bredare mening. Banverket framhåller attfokuseringen på stadsmiljö lämnar landskapsfrågorna utanför diskussio-nen. Flera remissinstanser, däribland ArkitektFörbundet och Hyresgäs-ternas riksförbund poängterar att en bred diskussion som involverarmånga parter i utvecklingen av den offentliga miljön är nödvändig bl.a.
för den demokratiska förankringen.
De lokala handlingsprogrammen tillstyrks av Sjöfartsverket, Statens fastighetsverk, Riksantikvarieämbetet, HSB:s Riksförbund, Sverigesallmännyttiga bostadsföretag, Växjö kommun samt Sveriges arkitekt- ochingenjörsföretagsförening.
Behovet av stadsarkitektkompetens i kommunerna betonas särskilt av Boverket, Stadsmiljörådet och Riksbyggen.
Skälen för regeringens bedömning: Den offentliga miljön har vi alla
tillgång till och utformningen av den har avgörande betydelse för vårtrygghet, trivsel och sociala gemenskap. Betydelsefull är inte minst densamlade stads- och landskapsbild som omger oss och påtagligt gestaltarvärdet av vår miljö. Den ger oss också, när den fungerar väl, konstnärligaoch kulturella upplevelser. Omsorgen om den offentliga miljön i alla desshistoriska och estetiska dimensioner måste bl. a. mot bakgrund av deanförda skälen prioriteras. Den svenska synen på allemansrätten ledervidare till att utformningen av den offentliga miljön, dess tillgänglighetoch möjlighet att ge rika upplevelser, måste ses som en prioriterad fråga.
Till det som bör utvecklas i de fortsatta diskussionerna kring det offentliga rummet hör frågor som sträcker sig från parker och landskap,stadsmiljöer och bymiljöer, till småskaliga trafikmiljöer, parkeringshus,bensinstationer, broar, belysning, vägskyltar och avfallsstationer. Alltförofta har sådana anläggningar utformats utan hänsyn till sin inverkan påstads- och landskapsbilden. Här har, vid sida av kommunerna, statligamyndigheter med samhällsplanerande uppgifter ett stort ansvar. Inte minst gäller det Banverket och Vägverket i fråga om trafikanläggningarnas inverkan på stads- och landskapsmiljön.
Stora delar av det offentliga rummets gestaltning påverkas av regler, myndigheter och offentligt ägda verksamheter. Dessa verksamheter haremellertid ofta sina bestämda mål och standardregler som sällan innefattaromsorgen om den offentliga miljön i sin helhet. Utöver de offentligamyndigheterna påverkar flera andra parter, såsom markägare, fastig-hetsägare och affärsidkare, också det offentliga rummet genom sina olikaaktiviteter. Gestaltningen av det offentliga rummet utmärks därför alltförofta av splittring och okoordinerade insatser. Om frågan inte ges storuppmärksamhet kan detta leda till att ingen tar ett helhetsansvar förmiljön.
Kommunerna har en nyckelroll när det gäller att verka för en god bygg-nadskultur och en god bebyggelsemiljö. Av detta följer att kvaliteten ideras eget byggande och förvaltningen av deras egna byggnader ochanläggningar blir ett riktmärke för andras åtgärder i kommunen. Det ärockså kommunerna som för det mesta får betala kostnaderna för effektenav destruktiva miljöer. Kommunernas nyckelroll gör att det är av stor viktatt de tar initiativ till de kvalitetshöjande åtgärder som behövs.
Det finns kommuner som på olika sätt tagit initiativ till sådana kvali- tetshöjande insatser av mer övergripande slag. Exempelvis genom attarbeta med lokala handlingsprogram för hela eller delar av kommunen.
Arbetet kan ske i skiftande former: ofta knyts det till kommunernasfysiska planering enligt plan- och bygglagen, men sker ibland även i merfristående former. Initiativ till olika typer av samverkan som involverarfastighetsägare och näringslivet, förekommer också. Regionalt har kom-muner samverkat i syfte att beskriva regionens kvaliteter till grund förlokalt arbete. Vidare sker på flera länsstyrelser och myndigheter ett arbetetill stöd för kommunerna i frågor som rör till exempel regionensutvecklingsmöjligheter från ett miljöperspektiv. Dessa försök visar att detär fullt möjligt att utan kostnadskrävande insatser höja nivån på gestalt-ningen av den offentliga miljön. Pågående arbete med kommunala hand-lingsprogram kring gestaltningsfrågor behöver uppmärksammas ocherfarenheterna av arbetet spridas. Den lokala ”Byggnadsordning” somStockholms stad tagit fram i samband med översiktsplanearbetet kan tjänasom ett gott exempel på vad ett sådant program kan utmynna i. Arbetemed lokala program pågår också i Gävle, Helsingborgs och Göteborgskommuner. Ö verhuvud är, som Boverket anfört, en anknytning tillöversiktsplanen av stort värde när det gäller att lyfta fram sådana stads-och landskapsmiljövärden som kommunen särskilt vill värna om.
Det är regeringens uppfattning att arbetet med konkreta lokala hand- lingsprogram kan vara ett bra sätt att uppnå och förankra ett gemensamthelhetsansvar för det offentliga rummet. När det gäller att ta tillvara ochlyfta fram det arbete som görs i kommunerna har Boverket en central rollför att ta tillvara och sprida erfarenheter av denna typ av arbete. Här har också Riksantikvarieämbetet inom ramen för sitt myndighetsansvar en I strävan att höja den estetiska kvaliteten i det offentliga rummet har som tidigare nämnts kommunen och inte minst dess byggnadsnämnd ennyckelroll. Att på grundval av god kompetens inom byggande och plane-ring kunna initiera och föra en skapande diskussion med allmänheten omkommunens fysiska utveckling lägger således grunden för kvalitativaförbättringar av miljön liksom för att upprätthålla redan existerandekvaliteter.
Statens konstråd har i dag till huvuduppgift att arbeta för att konsten blir ett naturligt och framträdande inslag i den gemensamma miljön ochhar förklarat sig berett att vidga sitt arbete med dessa frågor. I det uppdragregeringen kommer att ge till Statens konstråd med anledning avhandlingsprogrammet ingår att rådet skall stimulera till estetiska förbätt-ringar i gestaltningen av den offentliga miljön. Det kan avse konkretaåtgärder där initiativ tas till förbättringar i befintliga offentliga miljöer,men även andra åtgärder som t.ex. metodutveckling samt informations-och kunskapsspridning kan komma i fråga. Förslagsvis väljs årligen ettangeläget och aktuellt tema ut där frågeställningar och resultat bör få enbred allmän spridning, till exempel kan tävlingar arrangeras. Gränsöver-skridande möten och samarbetsprojekt mellan olika yrkesgrupper böreftersträvas, t.ex. kan konstnärer, landskapsarkitekter och arkitekter arbetatillsammans med samma uppdrag. Det är givetvis lämpligt att konstrådet idetta arbete söker sådant samarbete som kan tillföra rådet erforderligkompetens och helhetssyn på gestaltningen av miljön. Som exempel pånaturliga samarbetspartners kan här nämnas Arkitekturmuseet,Stadsmiljörådet och Föreningen Svensk Form.
Regeringens åtgärder: Statens konstråd kommer att ges i uppdrag att
stimulera förbättringar i gestaltningen av den offentliga miljön.
Samverkan i bevarande- och utvecklingsområden Regeringens bedömning: Effektiva former för förbättrad samverkan i
bevarande- och utvecklingsområden mellan stat/kommun/fastighets-
ägare/näringsliv bör skapas.
Arbetsgruppens förslag: Ö verensstämmer väsentligen med regering-
Remissinstanserna: Vad gäller samverkan i särskilda bevarandeom-
råden har de berörda myndigheterna Riksantikvarieämbetet, och Boverketställt sig positiva till uppdraget. I övrigt tillstyrks förslaget av Sjöfarts-verket, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag samt Sveriges arkitekt- ochingenjörsföretagsförening. Skälen för regeringens bedömning: Samverkan mellan kommuner
och fastighetsägare har blivit allt vanligare och ger många gånger mycketgoda resultat för den offentliga miljön. Samarbetet har dock hittills iförsta hand inriktats på kommersiellt intressanta centrala stadsområden.
En strävan bör vara att denna samverkan ökar och att den får omfatta allt fler stadsområden; även sådana som kanske inte har ett alltför stortkommersiellt intresse. Ett exempel på samverkan är det arbete somuträttas inom ramen för organisationen ”Förnya Stadskärnan” i vilkeningår representanter för näringsliv, kommuner och statliga myndigheter.
I andra länder, till exempel England, finns erfarenheter av samverkan stat/kommun/näringsliv i särskilda kulturmiljöer inom programmet Con-servation Areas där staten avsätter vissa bidragsmedel i upprustning ochandra kvalitetshöjande åtgärder. Programmet har varit framgångsrikt.
Detta har kunnat konstateras bl.a. genom sammanställningar som Riks-antikvarieämbetet gjort av internationella erfarenheter. För Sveriges delförfogar Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna över bidragsmedel förvård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse som tillsammans med andralämpliga åtgärder bör kunna utnyttjas i liknande program och som skullekunna leda till dynamiska effekter för kommun och näringsliv.
Regeringen kommer att ge Riksantikvarieämbetet i uppdrag att närmare utveckla dessa frågor. En viktig del av uppdraget gäller frågan om attutveckla samarbete mellan den offentliga och privata sektorn inomsärskilda bevarande- och utvecklingsområden. Avsikten är att medledning av bl.a. internationella exempel sprida erfarenheter och utvecklametoder för en positiv utveckling av sådana områden med utgångspunktfrån deras kulturvärden och där bl.a. de bidragsmedel som kulturmiljö-vården förfogar över kan utnyttjas på ett dynamiskt sätt. Arbetet bör iförsta hand inriktas på sådana områden som står under särskilt omvand-lingstryck. Inriktningen av detta uppdrag skall givetvis ställas i relation tilldet vidare uppdrag om stimulans till upprättandet av lokala kvalitets-program som ovan beskrivits.
Regeringens åtgärder: Riksantikvarieämbetet kommer att ges i uppdrag
att studera lämpliga former för hur den offentliga och privata sektorn kan
samverka inom särskilda bevarande- och utvecklingsområden.
Regeringens bedömning: Kompetensen hos yrkesverksamma inom
byggande, formgivning och design bör öka.
Utbildningen inom arkitektur, formgivning och design är av fundamentalbetydelse för en god utveckling av den gestaltade miljön.
Arbetsmarknaden för arkitekter har förändrats under de senaste åren ochutbildningen måste på olika sätt förnyas för att bättre svara mot de nyakompetensbehoven. Ä ven utbildningarna i design- och formgivning måsteförnyas och breddas genom att erbjuda ökade inslag av t.ex. teknik,ekonomi och marknadsföring.
Högskolorna skall i ökad utsträckning samverka med det omgivande samhället, t.ex. näringslivet, organisationer, kulturliv och folkbildning.
Högskolorna skall informera om sin utbildning och forskning samt enga-gera omvärlden i verksamheten. Högskolorna skall även bedriva fort-bildning och vidareutbildning. Denna uppgift är numera lagstadgad ochskall ske inom ramen för högskolans ordinarie resurser. Vidare skall jäm-ställdhet mellan kvinnor och män alltid iakttas och främjas vid högsko-lornas utbildningsverksamhet inom områdena byggande, formgivning ochdesign.
Genom sådan samverkan kan verksamheten berikas med impulser och kunnande utifrån. Detta samarbete innebär också att viktiga kontakteretableras mellan högskolan och arbetslivet, vilket ökar nyutexamineradestudenters möjligheter på arbetsmarknaden och bör även resultera i atthögskolans utbud av kurser för kompetensutveckling av redan yrkesverk-samma inom arkitektur, formgivning och design ökar. Med väl fungeran-de kontaktnät mellan högskolorna, näringslivet och det övriga samhälletkommer lärosätena att bättre kunna utforma utbildning, konstnärligtutvecklingsarbete och forskning i enlighet med samhällets varierandebehov och tillgodogöra sig influenser som kan leda till en vidareutveck-ling av den egna verksamheten. Denna samverkansuppgift följs upp avUtbildningsdepartementet.
De statliga myndigheter och de bolag som förvaltar universitets- och högskolelokaler har också goda möjligheter att tjäna som förebilder förandra byggherrar och fastighetsförvaltare när det gäller att utveckla ochförvalta god arkitektonisk miljö samt genom att öka sitt engagemang föratt erbjuda kvinnliga och manliga arkitekt- och designstudenter konst-närlig praktik.
Arkitektutbildning
Regeringens bedömning: Den pågående utvärderingen av arkitekt-
utbildningen bör ge en grund till förbättringar av grundutbildning,
forskarutbildning och forskning inom arkitektur och samhällsplane-
ring.
Arbetsgruppens bedömning: Ö verensstämmer med regeringens
Remissinstanserna: Flera remissinstanser önskar ett förtydligande av
vilka arkitektkategorier som avses. Ett flertal remissinstanser har ocksåefterlyst större inslag av byggnadsvård, restaurering, kulturminnesvårdoch regionala perspektiv i arkitekturutbildningen samt andra utbildningar.
Sveriges lantbruksuniversitet, Boverket, Landskapsarkitekternasriksförbund m.fl. saknar i handlingsprogrammets överblick landskaps-arkitektutbildningar och den fysiska planerarutbildningen vid Högskolan iKarlskrona/Ronneby. Lunds universitet anser att arkitektutbildningen börförlängas.
Skälen för regeringens bedömning: Arkitektutbildning är en yrkes-
utbildning som förbereder för arbete inom områdena byggande, inredning,samhälls- och landskapsplanering. Arkitekter utbildas vid Lundsuniversitet, Kungl. Tekniska högskolan och Chalmers tekniska högskolaAB. Vid vissa andra lärosäten bedrivs utbildningar med anknytning tillområdet. Vidare utbildas landskapsarkitekter vid Sveriges lantbruksuni-versitet samt inredningsarkitekter vid Göteborgs universitet och Konst-fack. Vid den blivande Malmö högskola planeras utbildningar medinriktning mot bebyggelseutveckling.
Gränserna mellan de olika arkitekternas arbetsområden tenderar alltmer att gå in i varandra vilket i högre utsträckning bör beaktas vid utform-ningen av olika arkitektutbildningar och samarbete dem emellan.
Arbetsmarknaden för arkitekter har förändrats i väsentliga avseenden under de senaste åren. Arkitekterna kommer i framtiden att ha delvis nyaarbetsuppgifter och främst vara inriktade på att förvalta och förnyabefintlig bebyggelse samt att anpassa befintlig bebyggelse till en hållbarsamhällsutveckling. Arbetsgruppen har anfört att en vanlig synpunkt frånsektorn är att arkitekten bör ha helhetsansvaret för byggprocessens allaskeden för att på det sättet uppnå ett slutresultat med hög kvalitet. Det harvidare framkommit att arkitekternas kompetens därför behöver stärkasbl.a. vad gäller gestaltningsfrågor, teknik, ekonomi, ekologiskt hållbartbyggande, materialkunskap och process.
Som en följd av vad som har framkommit under bl.a. arbetsgruppens arbete har regeringen uppdragit åt Högskoleverket att följa upp ochutvärdera den svenska arkitektutbildningen. Verket skall även undersökaom det finns behov av nya utbildningar och i så fall lämna förslag tillderas innehåll, organisation och finansiering. Syftet med utvärderingen äratt ge en grund till förändringar av grundutbildning, forskarutbildning ochforskning inom arkitektur och samhällsplanering. I uppdraget ingår bl.a.
att utvärdera arkitektutbildningens nuvarande dimensionering samtanalysera konsekvenserna av att under några år minska antagningen.
Utbildningens längd samt vidareutbildning och kompetensutveckling bör också behandlas. Uppdraget avses samordnas med det uppdrag omdesignutbildningarna som beskrivs i det följande (avsnitt 9.1.2 Design-utbildning). Därvid avses verket kartlägga och ge förslag till utveckling avsamarbetet mellan arkitekt- och designutbildningarna. Uppdraget skallenligt planerna redovisas till regeringen senast den 26 februari 1999.
Regeringens åtgärder: Högskoleverket har fått i uppdrag att följa upp
och utvärdera den svenska arkitektutbildningen. Verket skall även under-
söka om det finns behov av nya utbildningar.
Designutbildning
Regeringens bedömning: Designutbildningarna inom högskolan bör
utvärderas och utredas. Regeringen avser därefter att ta ställning till
behov av förändringar.
Arbetsgruppens förslag: Ö verensstämmer med regeringens bedöm-
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna välkomnar
översynen. Några remissinstanser, bl.a. Umeå universitet, Konstfack ochFöreningen Svenska industridesigner, anser att antalet utbildningsplatservid landets designutbildningar bör öka, framför allt vad gäller industri-design.
Skälen för regeringens bedömning: Konstnärlig högskoleutbildning
inom design- och formgivningsområdet skall ge studenterna kunskaper,färdigheter och en arbetsmetodik för att på konstnärlig grund kunnautforma produkter och lösa gestaltningsmässiga, tekniska, praktiska,ekonomiska och miljömässiga problem inom sina respektive specialom-råden. Konstnärlig högskoleexamen med inriktning på design utfärdas vidLunds, Göteborgs och Umeå universitet samt vid Konstfack. Utbildninginom design anordnas även vid Högskolan i Borås (textil formgivning),Högskolan i Växjö (glasformgivning) och Mälardalens högskola (tekniskillustration). Vidare planeras utbildningar inom området konst ochkommunikation vid den blivande Malmö högskola.
I budgetpropositionen för år 1997 har regeringen understrukit betydel- sen av utbildning på designområdet bl.a. genom att tillföra designutbild-ningarna vid Lunds, Göteborgs respektive Umeå universitet samt Konst-fack utökade resurser för att kunna utbilda fler formgivare. Riksdagen harbeslutat att nya permanenta utbildningsplatser skall tillskapas fördesignutbildningarna vid högskolorna i Borås och Växjö, samt vidMälardalens högskola liksom vid den blivande Malmö högskola.
Under arbetet med förslaget till handlingsprogram framkom att svensk design- och formgivarutbildning enligt mångas mening förvisso håller enhög kvalitet, men att den behöver få ett bredare innehåll. Regeringenfinner det angeläget att högskolor med designutbildning kan erbjuda bådekvinnor och män utbildningsmöjligheter med orientering inom teknik och ekonomi. Vidare bör inslagen av design och formgivning inom främst ingenjörs- och ekonomutbildningarna öka.
Regeringen avser att ge Högskoleverket i uppdrag att utreda och utvärdera designutbildningarna inom högskolan. Därvid skall Högskole-verket undersöka om det föreligger behov av att förändra utbudet, utbild-ningarnas omfattning, innehåll, organisation och finansiering samtpresentera förslag till hur sådana förändringar skall genomföras. Verketskall även kartlägga och ge förslag till utveckling av samarbetet mellanarkitekt- och designutbildningarna. I uppdraget ingår vidare att inventeravilka kombinationsutbildningar som förekommer vid olika högskolor variutbildning i design kombineras med utbildning inom andra ämnes-områden. Högskoleverket skall undersöka på vilket sätt dessa komplette-rar de övriga designutbildningarna. Uppdraget skall redovisas senast den26 februari 1999.
Regeringens åtgärd: Regeringen avser att under våren 1998 ge Hög-
skoleverket i uppdrag att utvärdera designutbildningarna, varvid även så
kallade kombinationsutbildningar med inslag av design skall ses över.
Samverkansfrågor
Regeringens bedömning: Inslaget av konstnärlighet, design och
formgivning inom andra utbildningar, särskilt inom teknik och
ekonomi bör öka. Sådana kombinationsutbildningar bör öka efter-
frågan på och förståelsen för god arkitektur, formgivning och design
inom tillverkningsindustrin.
Arbetsgruppens förslag: Ö verensstämmer med regeringens bedöm-
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna välkomnar ett
utökat samarbete mellan utbildningar med inriktning mot arkitektur,formgivning och design. Ett flertal remissinstanser framhåller att det finnsett starkt behov av att utbudet av utbildning med sådana kombinationerökar, både för studenter i grundutbildning och för yrkesverksamma.
Flertalet remissinstanser anser vidare att det finns ett stort behov av samverkan mellan konstnärliga utbildningar och de ekonomiska och detekniska utbildningarna. Vissa remissinstanser efterlyser också att sam-arbetet skall inkludera humanister och verksamma inom andra veten-skapsområden.
Skälen för regeringens bedömning: För att de estetiska värdena skall
få större genomslag i olika delar av samhället bör kunskapen om godformgivning och design öka hos andra yrkeskategorier än formgivarna.
Vidare bör kunskaper hos formgivare och designer om andra delar avproduktionen öka. För att uppnå detta bör samverkan mellan olikautbildningar intensifieras.
Kunskap om arkitektur bör tillföras alla parter i byggprocessen.
Byggande är ett lagarbete och studenter inom relevanta utbildningar börredan under utbildningstiden samarbeta med de andra yrkeskategorierna.
Utöver arkitektutbildningarna (arkitekt-, landskapsarkitekt- och inred- ningsarkitektutbildningarna) finns det flera utbildningar med anknytningtill planering, byggande och konst. Bland dessa kan särskilt nämnascivilingenjörsutbildningar med inriktning mot väg- och vattenbyggnad,samhällsbyggnadsteknik, lantmäteriutbildningar, den magisterutbildningmed inriktning på planfrågor som bedrivs vid Högskolan i Karls-krona/Ronneby, den bebyggelseantikvariska utbildningen vid Göteborgsuniversitet och Kungl. Konsthögskolans påbyggnadsutbildning i arki-tektur. Vid den blivande Malmö högskola planeras såsom ovan anförts ettantal utbildningar inriktade mot bebyggelseutveckling.
Ett viktigt led i regeringens satsning för att tillverkningsindustrin skall kunna satsa mer på produkternas design och formgivning är att kunska-pen inom dessa områden ökar inom till exempel civilingenjörs- ochekonomutbildningar. Ett målmedvetet strävande i den riktningen börmedföra att konkurrenskraften för den svenska industrins produkterkommer att stärkas. Regeringen har anslagit medel budgetåren 1995/96och 1997 för projekt avsedda för konstnärers engagemang i den högreutbildningen särskilt inom områdena naturvetenskap, teknik och medicin.
Avsikten är att dessa satsningar skall utvärderas under år 1998 medavseende på vilka erfarenheter de har givit. Ett centralt mål har varit attprova olika metoder för att öka inslagen av arkitektur, formgivning ochdesign inom andra utbildningar och ge underlag för att kunna genomföradetta i större skala. Flera högskolor ger redan kombinationsutbildningardär tekniska utbildningar kombineras med t.ex. konstnärliga utbildningar.
Många utbildade designer och formgivare kommer att arbeta som egenföretagare, i mindre företag eller som konsulter. Denna arbetsformkräver kunskaper om andra delar av processen kring en produkts väg frånidé till färdig produkt än själva formgivningen. Formgivare och designerbehöver även kunskaper för att identifiera marknader för sina kunskaperoch för de produkter som de har utvecklat. Designutbildningarna bördärför kompletteras med utbildning i bl.a. ekonomi och marknadsföring,vilket bör beaktas av högskolorna.
Samverkan inom forskning och konstnärligt utvecklingsarbete Forskning och konstnärligt utvecklingsarbete inom området arkitektur,formgivning och design har stor betydelse för den framtida utformningenav den byggda miljön och de ting vi omger oss med. Genom forskningoch konstnärligt utvecklingsarbete byggs den långsiktiga kunskapen inomområdet upp. Det är av stor vikt att den kunskap forskningen ger tas tillvara inom de grundläggande högskoleutbildningarna samt att den når uttill praktikerna och att sambanden mellan forskare och praktiker stärks.
Behovet av samarbete och erfarenhetsutbyte mellan forskare och praktiker inom arkitektur, formgivning och design bör ytterligare betonas.
I högskolans uppgift att samverka med det omgivande samhället ingårockså ansvaret för att finna lämpliga former för detta samarbete.
Högskolan skall inom ramen för sina ordinarie resurser medverka till attsprida såväl nationella som internationella forskningsresultat. Högskolanbör kontinuerligt utvärdera och söka nya former för att på egen hand eller i samverkan med andra – den offentliga sektorn, näringslivet och olika organisationer – på ett effektivt sätt återföra forskningsresultaten till deyrkesverksamma.
Resurser har anvisats för samarbetsprojekt mellan de konstnärliga ochtekniska utbildningarna och näringslivet, 4 miljoner kronor årligen förbudgetåren 1997–1999. Denna form av samarbete inom ramen för denordinarie utbildningen bör vidareutvecklas. Samtliga högskoleutbild-ningar, inte minst sådana inom arkitektur, samhällsplanering, konst,formgivning och design, bör regelbundet innehålla moment som sker isamverkan med det omgivande samhället och studenternas framtidaarbetsgivare. Ett närmare samarbete med företag och andra organisationerger det omgivande samhället en naturlig kanal in i högskolan samtidigtsom högskolans kunskapsuppbyggnad stärks. I vilken utsträckning dettasker kommer att följas upp.
Genom att redan yrkesverksamma arkitekter, samhällsplanerare och formgivare deltar i fortbildning och vidareutbildning finns det tillfälle förömsesidigt berikande möten mellan redan yrkesverksamma och studenterinom den grundläggande högskoleutbildningen. Studenterna får därmedredan under studietiden inblick i och en anknytning till arbetsmarknadengenom möjligheten att samarbeta i projekt med framtida arbetsgivare ochderas kunder. Genom propositionen Högskolans ledning, lärare ochorganisation (prop. 1996/97:141, bet. 1997/98:UbU3, rskr. 1997/98:12)ges högskolan möjlighet att i ökad utsträckning rekrytera kvalificeradepersoner som lärare med huvudsaklig sysselsättning utanför högskolan.
Därigenom kan förståelsen för andra verksamheter öka och kunskapenom respektive verksamhets villkor stärkas. Vidare bör ett ökat samarbeteeftersträvas mellan studenter på arkitektur- och designutbildningar ochstudenter inom andra utbildningsområden.
Samverkan inom kompetensutveckling Regeringen har erfarit att behov finns av ytterligare insatser för kompe-tensutveckling av redan yrkesverksamma arkitekter, samhällsplanerare,formgivare och andra aktiva i design- och byggbranschen. Ä ven andrayrkesgrupper, t.ex. lärare och journalister, borde bibringas ökade insikter ioch kunskaper om värdet av god arkitektur, formgivning och design. Goddesign har blivit ett allt viktigare konkurrensmedel inom tillverk-ningsindustrin. Högskolan bör därför erbjuda kompletterande utbildning iformgivning och produktutveckling för tekniker och ekonomer inomtillverkningsindustrin i syfte att öka deras kunskap om designens bety-delse och för att stimulera arbetsmarknadens efterfrågan på kompetentaformgivare.
När det gäller den byggda miljön har det till regeringen framförts att statens, kommunernas och den privata sektorns kompetens som bygg-herrar bör stärkas. Ä ven kompetensen inom byggsektorn behöver höjas framför allt vad gäller hur rådande byggnadsbestånd skall förvaltas och Synpunkter har framförts om att högskolans utbud av kurser för fort- bildning och vidareutbildning inom områdena arkitektur, byggande ochsamhällsplanering bör utökas. Högskoleverket skall, inom ramen föruppdraget att se över arkitektutbildningarna, analysera om ett sådantbehov föreligger.
Samverkan mellan högskola och folkbildning Arkitektur, formgivning och design är kulturyttringar som vi ständigtkommer i kontakt med och kunskaper om dessa är en del av allmänbild-ningen. Det är en demokratifråga att människor kan tolka sin totala miljöför att kunna delta i debatten om denna och för att kunna påverka dessutformning. Utbildningssystemet skall förmedla en känsla för kvalitet ochestetiska värden. För universitet och högskolor är det väsentligt att arbetaför att nå ut även till kvinnor och män som inte har studerat eller har föravsikt att studera vid högskolan. Här är samverkan med folkbildningen avcentral betydelse. Forskare bör vara aktiva inom folkbildningen och ökaansatserna till att i samarbete med skolor, museer och fackförbund på ettpopulärvetenskapligt sätt sprida kännedom om forskningsrön.
Regeringens åtgärd: Regeringen har anslagit resurser för projekt
avsedda för konstnärers engagemang i den högre utbildningen särskilt
inom områdena naturvetenskap, teknik och medicin. Högskoleverket har i
uppdrag att under innevarande år utvärdera erfarenheterna från denna
verksamhet. Regeringen har även anslagit resurser för samarbetsprojekt
mellan de konstnärliga och de tekniska utbildningarna och näringslivet.

Source: http://archinfo.fi/wp-content/uploads/2014/02/Sweden.pdf

Microsoft word - reiseerkrankungen im vormarsch.doc

Tierarztpraxis Täglich Sprechstunden Wolfgang Kahle nach Vereinbarung Vennhauser Allee 241 auch abends und am 40627 Düsseldorf Wochenende Tel.: 0211 / 220 11 82 Mobil: 0171 / 933 49 49 Reiseerkrankungen auf dem Vormarsch (insbesondere im Düsseldorfer Raum) Zu den so genannten Reiserkrankungen

Microsoft word - conquest squaredown 360

KEEP OUT OF REACH OF CHILDREN READ SAFETY DIRECTIONS BEFORE OPENING OR USING Conquest SquareDown 360 ACTIVE CONSTITUENT: 360g/L GLYPHOSATE PRESENT AS THE ISOPROPYLAMINE SALT Conquest SquareDown 360 Herbicide is a water soluble herbicide for non-selective control of many annual, perennial and aquatic weeds in the situations stated in the directions for use table

Copyright © 2010-2014 Drugstore Pdf Search